Förra året hände det vid ett par tillfällen att jag ombads visa legitimation på Systembolaget. Det var lite glädjande. Detta år har jag vid ett par tillfällen i stället bedömts vara 50-60 år. Eller hur ska jag tolka det när kvinnor i 50-60 års åldern säger till mig "när vi var unga", "vår generation" och så tittar de på mig som att jag ingår i detta vi. Jag föddes faktiskt på 70-talet, sätt på dig glasögonen, svarar jag inte alls. Men har god lust.
Hur har jag i omvärldens ögon lyckats åldras 30 år på bara 12 månader?! Jag som ska ha 40 års fest nästa år. Det kanske blir en 70 års fest i stället...
Det påminner mig om när mina barn var små, typ förskola-lågstadiet ungefär. Vi hade varit in på en mack och köpt glassar, som ungarna fick skala pappret av vid papperskorgen utanför macken, för att jag ville slippa kladdiga glasspapper på bilsäten och -golv.
SvaraRaderaDå kom en tant förbi och frågade om jag hade barnbarnen med mig!!! Jag var alltså inte ännu fyllda 30...
Välkommen i gänget!
Mina två äldsta frågade mej: "fanns det bilar på din tid mamma"? De var då fem och tre - jag var tjugofem. Då kändes det som om jag var född på stenåldern.
SvaraRaderaDärefter gick det bara utför.
Snigel, tack. Då är jag nu med i de gamlas gäng.
SvaraRaderaMarianne, jo det går utför. Fast jag gillar att bli äldre egentligen.