En av anledningarna till att jag gifte mig var att någon skulle ta hand om mig när jag var sjuk. (En annan att ha någon att skylla på när saker försvunnit eller gått fel.)
Nu vet jag varför jag har en blogg och Facebook. Alla är så omtänksamma när man är sjuk. Snälla tillrop och kryapådig hälsningar. Det värmer. Särskilt nuförtiden när maken sällan ler bekymrat och baddar min febriga panna, utan ser till att resten av familjeföretaget med mathämtalämnadiska fungerar i stället. Gott så, men en aning ömkad vill jag bli. I lagom dos. Så tack bloggvänner och Facebookare, ni får mig att känna mig omtänkt och ombesörjd. Men nu är min plan att bli frisk fort som fan så att jag kan koka knäck och klä granen och få frossa i allt som är onyttigt.
Ja vissa fördelar är det att inte bo själv;);)
SvaraRaderaHoppas du mår bättre nu!
Och det var en förbaskat bra plan du har!! Jag hakar på:)
Trevlig helg!
Vad synd att jag bor så långt bort(?), annars har jag kommit för att sitta vid din säng och badda pannan och berätta historier. *kryapådigkram*
SvaraRaderaFamiljen behöver säkert en arbetsledare till alla julförberedelserna, men du kanske kan ligga på kökssoffan och dirigera och kommendera. Krya på dig!
SvaraRaderaBra anledningar, lägger själv till vedhuggning och eldning
SvaraRaderaOch naturligtvis, sympatier bör levereras varje timme ca...japp
En sjuk kärring är inte kul, man måste vara helvittis frisk för att orka styra och ställa.
SvaraRaderaKrya på dig fort....
Låter som en bra plan
SvaraRaderaFast om du blev riktigt, riktigt sjuk så lovar jag att maken skulle pyssla om dig. Du skulle kanske t.o.m slippa planera veckomatlistan ;)
SvaraRaderaKramar till dig och en önskan om en fin advent.
SvaraRadera