I år igen

Hur många gånger ska en företeelse upprepa sig för att det ska bli en tradition? För andra året i rad tillbringade maken en del av julafton nere i källaren. Neej, det var inte för att han var besviken över klappar han inte fått. Neej, jag hade inte skickat ned honom dit för att han skulle straffas för något. Det var värmepannan som krånglade. Helt plötsligt var det rätt så kallt i vårt hus. Precis som förra året. Och precis som förra året så fixtrixade maken ihop något provisoriskt som vi hoppas håller tills det blir vardag igen...

Att svärmor ringer och frågar sin äldsta son när vi kommer och hälsar på för hon har faktiskt gjort massor med mat och sedan inte lyssnar på svaret utan fortsätter att prata om all mat hon gjort som ändå ingen äter och hur jobbigt det är och att hon abslolut inte kan komma till oss för hon har ju gjort så mycket mat som någon måste äta upp och är det verkligen så besvärligt att sätta sig i halt väglag med barnen och åka någon timme nu när hon nu inte vill att maten ska bli dålig och varför bor vi inte närmare och jag vet att vi åker och hälsar på henne och maken suckar och jag tittar på TV med rastlösa barn och svärmor tycker att vi äter för dåligt och sedan åker vi hem igen. Det är däremot en stående tradition.

(Ska tillägga att jag egentligen gillar min svärmor, men inte runt jul då hon drabbas av ett märkligt sinnestillstånd som inte går över förrän i mitten av januari)