Rösten

Ett elakt (eller snällt, beror på hur man ser det, de som tycker att jag gapar för mycket är nog nöjda) virus har satt tänderna i min hals. Tror inte att virus i vanliga fall har tänder, men detta virus har det. Så känns det i alla fall. Detta innebär att jag nästan inte har någon röst. Vilket försvårar mitt jobb en aning, för samtala är liksom huvudingrediensen i mitt arbete. Men jag hankar mig fram med korta meningar och massa nickningar och huvudskakningar.

Kollegorna och maken tycker att jag ska vila rösten. Det är ju en bra idé. Det är bara det att det är kollegorna och maken som försvårar röstvilandet mest. För de ställer massa frågor och har massa påståenden som de vill att jag ska bemöta. De inleder alla med frasen "du behöver inte säga något, bara lyssna" men om de frågar något då vill de väl ha svar? Kanske är det en komplott. Alla hoppas att min röst helt ska försvinna så att jag bara kan nicka och gå dem till mötes, vad de än säger. Jag som annars är så motvalls.

Men tala är silver och tiga guld, så nu hoppas jag att guldtackorna ansamlar sig så att jag har råd med lite julklappar till barnen och fin whisky till mig själv. Tror för övrigt att just whisky är en mycket bra medicin mot borttappad röst. Vad tror ni?