I går bestod min middag av rostat bröd, stenbitsrom, gräddfil och rödlök och vin. Till efterrätt chips. För första gången på över nio år så tillbringade jag en kväll och natt helt ensam. Hade bara mig själv att ta hand om och ansvara för. De övriga familjemedlemmarna var utspridda på roligheter. Yngsta dottern var en aning bekymrad över att jag skulle vara ensam. Jag fick förklara att jag skulle klara mig bra, medan mitt inre jublade över att få umgås med bara mig själv.
Det var en mycket trevlig kväll.
Lika trevligt var det sedan, när familjen återsamlades igen. Jag gillar min familj.
Jag förstår, jag önskar att jag skulle ha en sån kväll i veckan, eller åtminstone en gång i månaden!
SvaraRaderaÅtminstone en gång i månaden skulle jag också vilja ha en kväll...nej, en helg för mig själv. Åh vad jag saknar det! Jag älskar också min familj och jag vet att om bara några få år så sitter jag här ensam och då klagar jag för det. Jag har ju liksom ingen man att falla tillbaka på när sista ungen har lämnat boet. Men just nu drömmer jag om en ensam helg då och då...slippa tänka på den evinnerliga maten t ex.
SvaraRaderaVisst är det skönt ibland... Jag är dock ensam när barnet är hos sin pappa en hel vecka och det är ibland lite lång tid... Men några dagar är helt okej. Hoppas du hade väldigt bra!
SvaraRaderaJätteskönt! Detsamma käkar jag när jag är ensam, fast avocado istället för lök.
SvaraRaderaÅH vad härligt att vara med sig själv en stund och få längta efter la familia!
SvaraRaderaOm man aldrig är ifrån varandra så kan man heller inte längta. Passa på o njut, snart är det vardag o falukorv igen.
SvaraRaderaEnsamtid är en lyx...Alltså en självvald sådan!
SvaraRaderaVad härligt
SvaraRadera