Ajaj

Bekantingarna har fått ett nytt barn i huset. Ett barn som jag fick hålla i min famn och som jag sedan med svårighet lämnade i från mig. En två veckors bebis som sov så gott i mina armar.
Jag som gett bort och slängt alla bebiskläder. Jag som tydligt deklarerat att här blir det inga fler barn. Jag som faktiskt haft en egen kväll för första gången på många år och så på en sekund glömde jag hur skönt det var. Jag vill ha en bebis!
Så nu har jag lite olika alternativ. Antingen skaffar jag mig ett barn till. Eller så håller jag mig långt borta från nyligen födda människor som riskerar att väcka denna lust hos mig. Eller så ser jag till att aldrig vara riktigt utvilad för då är suget inte så stort, men jag får heller inte vara helt utmattad för då kan jag få för mig att det skulle vara skönt att bara gå runt och skrota med en bebis hela dagarna. Huvudet vet att det där med att gå och skrota inte är riktigt sant, men känslorna lurar mig.
Eller så väntar jag tills suget har gått över. För det gör det. Jag har varit med förr.