Detta är en bild av mitt inre

söndag 21 november 2010

Min tant

Yngsta dottern vill ha dockläder i julklapp, till sin nästan 80 cm långa docka. Hennes mor muttrar en aning, jag och symaskinen är inte de bästa vänner. Jag lättar mitt hjärta för vår adopterade tant. Tänker att hon kanske kan ha en liten sykurs med mig. Visst säger hon glatt och så går det en vecka och vi talar inte mer om saken. I förmiddags ringde det på dörren. Där står vår älskade tant med dockläder i famnen. En kappa (med läderknappar!) en liten mössa och ett par byxor. "Jag svängde ihop något bara, gjorde det inte så noga." Jag och familjen baxnar. Särskilt med tanke på att jag inför vår eventuella sykurs mätt dockans mått och i stressen gjort detta i inch och inte i cm. Ja, ni märker, syslöjd är inte min grej. Vår tant har räknat om inch till cm och sedan sytt på. Det finns ingen som hon på hela jorden.
En gräslig docka med fantastiska kläder.

10 kommentarer:

  1. Visst är det märkligt hur en del liksom har det i blodet! *lite avis* snyggt blev det i alla fall! :-)

    SvaraRadera
  2. Var hittar man sådana tanter?

    SvaraRadera
  3. Jag vill också ha en tant. Snyggt.

    SvaraRadera
  4. Gud vad snyggt. Tänk om man kunde sy så bra

    SvaraRadera
  5. Jättefint, nu blir jag sugen på att sy dockläder....Men först ska sängfiltarna virkas klart. Phu....många rutor är det!

    SvaraRadera
  6. Finns dom att köpa på nätet? Tanter att adoptera, menar jag.
    Min mamma kunde sno ihop sånt där också och vissa av hennes alster finns kvar, dock inte hon själv, dessvärre.

    SvaraRadera
  7. Min tant hittade jag på jobbet. När jag var ny där så drog jag skämt som jag sedan förstod ansågs olämpliga. Men tanten skrattade gott och då vann hon mitt hjärta. Hur jag vann hennes vet jag faktiskt inte.

    Ingersord, om jag bodde längre norrut då skulle jag adoptera dig också. Virkade sängfiltar, såå fint.

    Cici, hon finns inte kvar kroppsligen men hennes alster och dina minnen finns där. Det är det som jag tror är livet efter detta. Att man blir ihågkommen.

    SvaraRadera
  8. Jag kommer heller inte överens med min symaskin.
    Jag kan gärna tänka mig att känna en sådan tant. Hon skulle säkert bli familjens favorit.

    Ha det gott.

    SvaraRadera
  9. Wow!!! Jag vill kunna sy...

    Sv: Orkideer tycker jag är svåra! De bara dör. Fattar inte vad jag gör fel. Och min kobajs är en mini-cyklamen!

    SvaraRadera