Detta är en bild av mitt inre
onsdag 6 oktober 2010
Åland
Kollegorna ska åka på Ålandskryssning. Minsann. De tycker att jag ska följa med. Men allvarligt talat, är det verkligen lockande att i 24 timmar vara instängd på en yta tillsammans med sina arbetskamrater utan att kunna ta sig därifrån? Bara att befinna sig under samma tak i 9 timmar till vardags kan ibland känns som att det räcker gott och väl. Och då har jag ändå ett eget arbetsrum plus möjlighet att lämna byggnaden...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men jösses kvinna, hoppa av här då!! Eller så hoppar jag på och håller dig sällskap på tillbaka vägen :-)) Visst!?
SvaraRaderaJa skit i kollegorna! Häng med oss, det blir rena rama vansinnet!
SvaraRaderaKlart du ska åka med. Men sen avviker du från sällskapet och är med oss istället
SvaraRaderaPrecis, kloka kvinnor har talat! Gör halt och stopp i Mariehamn och joina oss! För visserligen kommer du inte från oss heller, men det vill du inte.
SvaraRaderadet är inte lätt att tvingas vara en del i en gemenskap där man liksom inte trivs...
SvaraRaderaNää fy. Jag vägrar konsekvent gruppresor/aktiviteter på ledig tid med arbetet, mitt jobb är mitt jobb och min fritid tillbringar jag med människor jag själv väljer.
SvaraRaderaKära bloggträffarvänner! Om resan med kollegorna sammanfallit med er resa till Åland så hade jag nog hakat på. 12 timmar med kollegorna, och sedan en smaskig bloggträff. Nu är det inte så, resan ska ske någon gång i november.
SvaraRaderaMarianne, kan inta annat än hålla med. Min devis är att jag bra umgås med kollegor under betald arbetstid. Sedan har en del kollegor även blivit mina vänner, men det är en annan historia.
klart du skal med:)) du kasnke får riktigt roligt på kuppen...om inte annat så kan jag anbefala samtliga barer som är proppfulla med goda drycker :D
SvaraRadera