Mormor

En älskad mormor fick besök. Av mig och min familj. Vi hade förvarnat om vår ankomst. Ändå mötte hon oss med förvirrad blick. Milt smekte jag hennes kind och sa mitt namn. Då lättade dimman framför hennes ögon. "Jag visste att det skulle hända något roligt i dag, jag mindes bara inte vad det var."

Jag är så glad över att få ha en sådan underbar mormor. Jag är så ledsen över att hon nu börjar försvinna i från mig. Bävar för den dagen när hon inte längre minns mitt namn.

Vi pratade om gamla tider. Där känner hon sig hemmastadd. Döttrarna sjöng sånger de nyss lärt sig och mormor log. När hon sedan berättade samma historia, sa samma fraser för tredje gången under vårt korta besök, då var det dags att åka hem. Hon behövde vila. Roliga saker kan vara så tröttsamt när man är gammal.

Min älskadeälskade mormor. Ingen är som hon. Så nu vill jag stoppa tiden. Jag vill att hon fortsätter minnas mitt namn. Att hennes öron känner igen min röst. Att hennes ögon fortsätter glittra när hon ser mig. För ingen har älskat mig så kravlöst som hon. Ingen.