Detta är en bild av mitt inre

måndag 13 september 2010

Mormor

En älskad mormor fick besök. Av mig och min familj. Vi hade förvarnat om vår ankomst. Ändå mötte hon oss med förvirrad blick. Milt smekte jag hennes kind och sa mitt namn. Då lättade dimman framför hennes ögon. "Jag visste att det skulle hända något roligt i dag, jag mindes bara inte vad det var."

Jag är så glad över att få ha en sådan underbar mormor. Jag är så ledsen över att hon nu börjar försvinna i från mig. Bävar för den dagen när hon inte längre minns mitt namn.

Vi pratade om gamla tider. Där känner hon sig hemmastadd. Döttrarna sjöng sånger de nyss lärt sig och mormor log. När hon sedan berättade samma historia, sa samma fraser för tredje gången under vårt korta besök, då var det dags att åka hem. Hon behövde vila. Roliga saker kan vara så tröttsamt när man är gammal.

Min älskadeälskade mormor. Ingen är som hon. Så nu vill jag stoppa tiden. Jag vill att hon fortsätter minnas mitt namn. Att hennes öron känner igen min röst. Att hennes ögon fortsätter glittra när hon ser mig. För ingen har älskat mig så kravlöst som hon. Ingen.

7 kommentarer:

  1. Tyvärr försvinner dom vännen, men jag har redan nu lärt mig att jag kommer att leva länge på våra minnen och mina somrar hos henne vid den djupa sjön :-) Kram

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag känner igen mig. Mormor gick bort en vecka efter att Leonel föddes. Hon hann se bild på honom och pussa på den till tecken på att hon förstod, först en stroke, sen en till.

    Nu är det bara älskade farmor kvar. Tyvärr glider saker undan allt mer för henne. Jag önskar att jag skrivit ner alla samtal, alla hennes minnen. Man får ta till vara på den tid man får

    SvaraRadera
  3. Lyckliga du som har fått ha din mormor kvar så länge. Jag var nog 12 år när min dog i Tbc. Morfar dök upp så där vartannat år och farföräldrarna träffade jag aldrig.

    SvaraRadera
  4. Det är något visst med mormödrar.

    SvaraRadera
  5. Visst är det jobbigt. Jag har så långt till min men jag försöker ringa några gånger i veckan

    SvaraRadera
  6. Det är härligt att läsa ett inlägg så genomsyrat av kärlek.

    SvaraRadera
  7. Tufft att se en älskad person sakta försvinna in i dimman...

    SvaraRadera