Jag är en tönt

Jag är en tönt. Ty jag följer trafikreglerna. Trafikregler är enkla att följa. Inte så där komplicerat som skillnaden mellan dråp och mord eller ringa och grov misshandel. Inte för att jag planerar något av ovanstående brott, men ändå.

Om det står 50 på en skylt, då kör jag 50. Kanske finns det en anledning till att man ska köra 50 just där. Ofta gör det ju det. Tycker jag att skälet är fånigt så kör jag 50 ändå. För vi tycker alla olika. Och om vi alla körde omkring som vi själva tyckte var rimligt då tror jag att vi skulle få fler trafikolyckor.

En bekant fick böter när hon körde för fort på en 30 sträcka. Förmodligen var det 30 just där för att det var en skola i närheten. Hennes argument för att köra fortare var att skolan var ju slut för dagen, det var kväll...

På 70 vägen mellan mitt hem och mitt arbete, denna krokiga landsväg fylld av små utfarter från lantliga hus och gårdar, då kör jag 70 (ok, ibland 75). Det är jag den enda som gör. Jag blir konstant omkörd. För det är töntigt att köra lagligt. Och det går långsammare. Förmodligen är jag känd på byn som den som stoppar trafiken...

Risken med att bryta regler är ju att man kommer på egna. Detta kan ju vara lite skojigt. Men om andra inte känner till ens påhittade regler blir det svårt. Här i byn där jag bor och i det samhälle där jag arbetar har folk hittat på egna regler. På vissa ställen gäller inte gängse utfartsregler, mötesregler på smal väg m.m.
Det förvirrar mig en aning.

Men jag fortsätter vara en laglig tönt. Så det så.