Vid 39 års ålder har jag fått en lillasyster. Söt, rolig och smart är hon. Trots att hon passerat 20 års strecket så har vi bara varit släkt i ett par dagar. Det var då jag adopterade henne. Natosh.
Jag har ju även adopterat en tant, som en extramormor till mina barn.
Min nära vän H, är mina barns moster, anser barnen i alla fall.
K, vackra, skarpa, kreativa K, har i sin tur adopterat mig som sin lillasyster.
Min självvalda släkt växer, vilket glädjer mig. Mycket.
Då är du nog som jag. Där jag har bott har jag alltid hittat människor som har blivit extra-mammor eller extra-mormor på något sätt. Det blir bara så! Numera har jag två extra-mammor. Men det finns plats för många fler!
SvaraRaderaTrevlig idé. Tror bestämt att jag också ska adoptera lite. Och låta mig bli adopterad. Det sista helst till någon som älskar att laga mat och bjuda (mig) på det.
SvaraRaderaÅhhh en sån bra idè! Jag skall genast sätta igång att adoptera - har redan en som kan bli min mamma och så skulle jag vilja ha en bror...
SvaraRaderaÅh...tänk om nån ville adoptera mig!
SvaraRaderaSå borde det naturligtvis vara, att man kunde välja sina närmaste. Tråkigt bara om ingen skulle vilja vara släkt med mej.
SvaraRaderaMycket trevligt. Själv fick jag en storasyster på äldre dar.
SvaraRaderaÅh jag får tårar i ögonen av rörelse! Det är en ära! Det är ju faktiskt alldeles ypperligt att kunna välja sin släkt istället för att tvingas dras med eventuella biologiska rötägg.
SvaraRaderaSå skulle jag också vilja göra! Åh, vilken härlig släkt man kan skaffa sig på det sättet.
SvaraRaderaTänk så skönt att få välja sin släkt själv!
SvaraRaderaInte bara ha släkten på ett foto i byrålådan.
Fast jag skulle nog kunna tänka mig att behålla vissa delar av den påtvingade släkten, men välja om vissa eller lägga till nya.
Jag får nog meddela min bästa väninna idag att hon har fått en syster. ;)
Ha det gott idag