Detta är en bild av mitt inre

söndag 28 november 2010

Varje jävla år

Varje år packas advents och julsakerna ned i lådor och ställs på lämpligt ställe. Varje år har jag och maken glömt vart det där lämpliga stället är. Eftersom vi flyttat en del så har vi haft olika lämpliga ställen och eftersom maken alltid har olika projket på gång i våra hem så flyttas dessa jullådor runt i den befintliga bostaden.

Det som nästan varje år aldrig hittas igen är adventsstjärnorna. Det är det finaste och egentligen enda pyntet som jag gillar med december. Så nästan varje år går jag iväg och köper nya. För de gamla är försvunna. Senast köpte jag dyrafina stjärnor som gav ett mycket fint sken. De har jag lyckats hålla reda på två år i rad. Rekord. Men nu lagom till första advent är de försvunna. Däremot hittade jag adventsljustaken, för den hade jag glömt att packa ned. Den stod och dammade längst inne i ett hörn i en bokhylla.

Så kanske är det så vi får göra i fortsättningen. Att alltid ha julpyntat så ingenting kommer bort...
Jag som inte ens gillar jul särskilt mycket. Men det skulle vara straffet för mitt dåliga minne, att ha jul året om.

fredag 26 november 2010

Ännu mer filosofi

Det skulle vara bra om ungen blir frisk nu. Idag var hon inne på riktigt allvarliga ämnen och de var lite svåra att bemöta eftersom hon har rätt.

  • Nästan allt människan använder kommer från början från naturen.
  • Människor göder och dödar djur och nu vill ungen bli vegetarian, hon kan till och med avstå korv som hon annars älskar.
  • Bensindrivna bilar borde inte få finnas.
  • Det är mycket dumt att elbilar är så dyra.
  • Om hon var prinsessa över hela världen så skulle hon förbjuda att man förstör naturen.
Det där med vegetarian är ju inte aktuellt i växande ålder och med föräldrar som tycker det är tillräckligt jobbigt att göra middag ändå. Men i framtiden får hon gärna bli vegetarian. I framtiden hoppas jag att sådana som hon får bestämma mycket mer i världen.

torsdag 25 november 2010

Filosofi

Yngsta dottern är genomförkyld. Vabbvabb. Maken är på jobbet och äldsta i skolan. Vi har huset för oss själva, minstingen och jag. Hon får ta plats och jag har tid att lyssna. Under frukosten hinner vi avhandla följande ämnen:

  • Krig är mycket dumt, även de som krigar vill nog ha fred
  • Hur dricker ekorrar?
  • Vem kommer hon att gifta sig med?
  • Historien om när jag och hennes pappa blev kära måste berättas för förtinuttonde gången
  • Skulle det vara bra att kunna titta in i framtiden?
  • Många killar är knäppa (i alla fall de i sjuårsåldern, men hennes pappa har aldrig varit knäpp, inte ens när han var sju, tror hon)
  • Tänk att just vår familj fick de sötaste marsvinen i världen
  • Varför kommer det så mycket snor?
Vardagsfilosofi på hög nivå alltså. En morgonstund som är värd att minnas.

tisdag 23 november 2010

Jag vill ha

Lista på vad jag vill ha just nu:
  • Semester
  • Semester
  • En helg på SPA
  • Ett par läderstövlar
  • Att någon annan skriver min litteraturstudie
  • Att någon annan gör mitt jobb men jag får behålla lönen
  • En hushållerska
Inget av detta kommer att ske den närmaste tiden. Några av önskemålen kommer aldrig att uppfyllas. Men önska kan man ju alltid. Vad önskar du dig just nu?

söndag 21 november 2010

Min tant

Yngsta dottern vill ha dockläder i julklapp, till sin nästan 80 cm långa docka. Hennes mor muttrar en aning, jag och symaskinen är inte de bästa vänner. Jag lättar mitt hjärta för vår adopterade tant. Tänker att hon kanske kan ha en liten sykurs med mig. Visst säger hon glatt och så går det en vecka och vi talar inte mer om saken. I förmiddags ringde det på dörren. Där står vår älskade tant med dockläder i famnen. En kappa (med läderknappar!) en liten mössa och ett par byxor. "Jag svängde ihop något bara, gjorde det inte så noga." Jag och familjen baxnar. Särskilt med tanke på att jag inför vår eventuella sykurs mätt dockans mått och i stressen gjort detta i inch och inte i cm. Ja, ni märker, syslöjd är inte min grej. Vår tant har räknat om inch till cm och sedan sytt på. Det finns ingen som hon på hela jorden.
En gräslig docka med fantastiska kläder.

1 2 3 Schtunk

Om du behöver dig ett antal goda skratt, gå och se dem. Om du inte skrattar åt deras föreställning så är du antingen djupt deprimerad eller dum i huvudet.
http://www.schtunk.se/

fredag 19 november 2010

Medicin del 2

Medicinen hjälper inte ett skvatt. Biverkningarna har jag inte heller sett röken av, är nästan lite besviken, hade suttit fint med lite yrsel att skylla på inför städning av huset, pluggandet, arbetandet och allt annat som jag inte är så sugen på just nu. Men man kan ju alltid låtsas. Teaterstudierna för en herrans massa år sedan kanske inte är helt bortkastade...Oooh, vad det snurrar!

Rufsig del 2

Jag tror att jag gjorde intryck på människan som jag mig veterligen aldrig mött. Hon ville att vi skulle äta lunch i hop och att jag sedan skulle besöka verksamheten i några timmar. Tyvärr så är jag överlupen med arbete så den planeringen fungerade inte för mig. Men när det lugnat ner sig ska jag få till det där besöket. Återkommer med mer information när det skett.

Mustasch del 2

Mustachen har nu spridit sig till resten av ansiktet. Det börjar mer och mer likna ett helskägg, vilket jag av någon anledning har lättare att förlika mig med. Kanske för att min far alltid haft helskägg. Eller så är jag bara feg. Eller klok, som ser bortom utseendet. Jag kanske håller på att bli riktigt vuxen.

torsdag 18 november 2010

Medicin

Om du ska äta medicin, läs inte bipacksedeln. Jag har en mindre åkomma som läkaren tyckte jag skulle äta medicin emot. Nu har jag läst bipacksedeln som innehåller information om biverkningar och min lilla åkomma verkar lättuthärdlig, om man jämför med yrsel, synrubbningar, diarré, förstoppning och i vissa fall blodpropp. Ja, för hur ska jag veta att jag inte är en av de tio eller en av de hundra som drabbas av dessa biverkningar. Bäst att låta bli, jag är tillräckligt vimsig och närsynt som det är.

onsdag 17 november 2010

Rufsig

Jag talar i telefon med en människa som jag mig veterligen aldrig har träffat, men eftersom mitt minne har gått och gömt sig så kan jag inte vara riktigt säker. Människan arbetar i en verksamhet som jag är lite nyfiken på och vi bestämmer att jag ska komma dit på studiebesök, har jag tur så lär jag mig något. Människan i andra sidan luren tror att vi förut mötts.

-Jag tror att jag vet vem du är, säger hon.
-Om du tänker på någon som är småtjock och rufsig, då är det jag, säger jag.

Det blir tyst i luren. Så antingen var det inte mej hon tänkte på. Eller så försökte hon bara vara artig och inte hålla med. Vad vet jag. Kanske ska jag fråga när vi ses?

måndag 15 november 2010

Mustasch

I dag börjar min nya chef. Han har mustasch. Annars verkar han rätt ok. Men mustaschen stör mig en aning. Hur länge ska han få chefa runt innan jag kommenterar denna olämpliga ansiktsbehåring? Hjälp mig, så jag inte gör bort mig, som jag annars brukar.

tisdag 9 november 2010

Tävling?

Jag har vunnit en tävling. Någon slags popularitetstävling som jag inte ens visste att jag kandiderade i. Hur ska jag annars förklara att jag har sjukt mycket att göra på jobbet. Hela tiden. Folk springer in i mitt rum hela tiden, eller ringer, eller mejlar. Jag vill inte vara populär. Funderar på att sprida ut något rykte om att jag har en mycket smittsam sjukdom. Böldpest? Andra förslag tages emot med tacksamhet.

Illustration av hur jag kunde se ut med böldpest och med en aning mer skäggväxt än vad jag har nu

måndag 8 november 2010

God mor

Jag var en god mor och tog med döttrarna på lite förkovrande aktiviteter under lovet. Naturhistoriska museet och Cosmonova, belägna i den stora staden. Jag såg till att barnen var relativt nyätna och nykissade när vi anlände. Efter en timme blev nioåringen jättejättehungrig. Caféet uppsöktes och jag kände mig lite sämre än tidigare, en bättre mor hade haft med sig matsäck. En bättre mor borde minnas att nioåringen ALLTID blir hungrig eller törstig så fort hon inte befinner sig i en hemliknande miljö med närhet till mat och dryck.  I hemliknande miljöer kan hon däremot gå utan mat hur länge som helst, om hon själv fick bestämma. Vilket hon inte får.

Sjuåringen å sin sida ville läsa på ALLA fossilernas skyltar. Vet ni hur tråkigt det är? Jag lyckades avleda henne en stund. När hon sedan kom på att hon inte fått titta på varenda fossiljävel blev hon så arg så att hon började blöda näsblod. En bättre mor hade tänkt att detta museumbesök gör jag för barnens skull, de ska få titta på hur många tråkiga fossiler de vill.

Det är banne mig inte lätt att vara en god mor.

( Besöket avslutades med att den ömma modern satte döttrarna och deras mormor på Cosmonova med 3D glasögon på näsan och sedan själv tog en promenad med sin make i Bergianska trädgården. Den stunden var den trevligaste under hela dagen. Inte en fossil i sikte. Inte ens en pensionär.)

onsdag 3 november 2010

Uppfostran

Sjuåringen är en aning upprörd. Hon undrar varför barnprogrammen ofta har en kille som huvudrollsinnehavare. Framförallt de program som handlar om bilar och båtar (racerbilen Rory, ni småbarnsföräldrar vet nog vad hon menar).

Nioåringen förklarar för sjuåringen att man kan bli kär i vem som helst. Och att man får gifta sig med den personen. Tejej/tjej, kille/kille, tjej/kille, ingen skillnad.

Något i min uppfostran har bevisligen fungerat.

Lika barn?

Lika barn leka bäst, heter det ju. Jag har varit skeptisk till det uttrycket. Tycker att det finns något både gammaldags och snobbigt över det hela. Man umgås med dem man gillar, punkt. Men varför gillar man någon? Har upptäckt att de flesta jag umgås med nu i vuxensnartmedelålders liknar varandra rätt mycket. Social klass, intressen, smak. Ingen är stormrik eller utfattig, har aldrig läst en bok eller gillar dansbandsmusik.
Hur ser det ut i din bekantskapskrets?

måndag 1 november 2010

Nu...

..är bebis suget över för denna gång. Det höll bara i sig ett dygn. För tillfället tycker jag att det är svårt att hinna njuta av de barn jag har. Och att ha tålamod med dem. Tänk att någon man älskar så att det gör ont också kan göra en så otroligt irriterad. Sursura döttrar är inte att leka med. Fast leka är väl vad de egentligen vill...

Ajaj

Bekantingarna har fått ett nytt barn i huset. Ett barn som jag fick hålla i min famn och som jag sedan med svårighet lämnade i från mig. En två veckors bebis som sov så gott i mina armar.
Jag som gett bort och slängt alla bebiskläder. Jag som tydligt deklarerat att här blir det inga fler barn. Jag som faktiskt haft en egen kväll för första gången på många år och så på en sekund glömde jag hur skönt det var. Jag vill ha en bebis!
Så nu har jag lite olika alternativ. Antingen skaffar jag mig ett barn till. Eller så håller jag mig långt borta från nyligen födda människor som riskerar att väcka denna lust hos mig. Eller så ser jag till att aldrig vara riktigt utvilad för då är suget inte så stort, men jag får heller inte vara helt utmattad för då kan jag få för mig att det skulle vara skönt att bara gå runt och skrota med en bebis hela dagarna. Huvudet vet att det där med att gå och skrota inte är riktigt sant, men känslorna lurar mig.
Eller så väntar jag tills suget har gått över. För det gör det. Jag har varit med förr.