Vidarevidarevidare. Det sägs att man ska njuta av nuet. Stanna upp. Ta in. Jag försökerförsöker. Men tankarna är redan i framtiden. Jag tänker på nästa helg när jag ska besöka goda vänner fleramilbort. Jag tänker på hur det ska bli om en månad när jag ska få träffa bästa fru B som bor ännuflermilbort. Jag funderar på näriallsindar jag ska få sitta i Nyhavn igen och dricka en kall öl med min man. Framtidframtid.
Det är inget fel på min härochnutid. Ändå så är mina tankar redan någonannanstans.
Hur tänker du? Är du en härochnumänniska, ge mig i så fall tips. Är du en framtisdstankemänniska, berätta, så att jag känner mig mindre ensam.
Jag är nog rätt lik dig, jag har bra här och nu tid men tankarna fladdrar och far och planerar och fantiserar. Det innebär inte att jag inte kan njuta av här och nu och ibland är det bra att ha tänkt igenom det som komma skall för då blir det både lättare och trevligare. Ibland måste man bara få längta framåt också.
SvaraRaderaJag är både och. Här och nu oftast, men också på väg, i tanken. Det tror jag är ett måste, för här och nu är ibland så vansinnigt tungt att tankarna måste få dra iväg.
SvaraRaderaJag är en framtidstankemänniska. Hatar mindfulness, jag begriper mig liksom inte på det. Behöver också tips!
SvaraRaderaJag har alltid varit en framtidare, planerat och tänkt och fixat.
SvaraRaderaNär jag sedan blev sängbunden i nästan ett år fanns det liksom inget val om jag inte skulle tappa förståndet. Fast jag tänkte väl ändå framåt, att det skulle bli bättre igen. Så kanske en blandning är det som fungerar? Att hitta det goda i nuet och planera för det goda i framtiden? Det bästa är nog att inte oroa sig så mycket att det goda kommer i skymundan. Eller....
Jag är som du, framårframåt. Just nu, efter vår chatt, tänker jag på framåtresa åt ditt håll ;-)
SvaraRadera