Så reste vi de 20-tal milen för att fira en 93 årings födelsedag. Och jag hurrade för kvinnan som alltid funnits vid min sida trots att vi sällan varit nära varandra geografiskt. Min älskade mormor, som alltid varit hos mig med sina tankar och sin omsorg. Som alltid närvarat vid stora händelser i mitt liv. Som aldrig hindrats av resvägar eller av rullstolen som hon suttit i, i över 30 år. Som är den människa som gjorde mig viktig, fyllde mig med kärlek och som lärde mig att jag är värd att älska.
Så åt vi tårta och sjöng några gamla låtar och pratade omförritiden, den tid som numer är lättast för henne att minnas. Och så lovade hon att leva tills hon blev hundra. Och hon håller vad hon lovar. Alltid.
Vad härligt! Min skulle fyllt 93 på lördag men gav upp runt förra nyåret. Njut av den tid ni har kvar
SvaraRaderaMin mormor blev 90 och jag är tacksam för varje år vi fick. Du är lyckligt lottad vännen :-)
SvaraRaderaMin mormor var 79 år när jag föddes. Hon blev 86. Vilken fin mormor du verkar ha. Grattis till er!
SvaraRaderaHoppas hon håller detta löftet också!
SvaraRaderaMin mormor finns alltid med mig i tanken. Jag var med på hennes begravning, tre dagar innan min äldsta föddes. Det är 17 år sedan nu.
SvaraRaderaSå du hänger med den 21:a? Jättekul. Mejla Fru Venus så får du min mejladress av henne!
Tänk jag har alltid tyckt att ordet mormor är förknippat med omtanke och värme. Farmor har inte samma kallt. Det känns kallt och spretigt.
SvaraRaderaJust som du beskriver ska en mormor vara
Nu blev jag tårögd och rörd ... tänk vad far och morföräldrar är viktiga.
SvaraRaderaJag försöker själv att vara både tant Grön, tant Brun och tant Gredelin för mitt första barnbarn ... fast det räckor nog bra att bara vara farmor.
Min mormor var allt för mig ... men hon gick för tidigt.
Kram
Min mamma hade också lovat att leva tills hon blev hundra, men hon dog oväntat i oktober. Det var första och enda gången hon inte höll ett löfte, och det är tomt och fattigt utan henne.
SvaraRadera