Personlighetsförändring?

Jag gillar inte schlagers. Förutom några få från typ 60-talet, men då av mer humoristiska skäl än musikaliska. Inte heller är jag längre så förtjust i stora folksamlingar. Trots detta har jag nu köpt biljetter till mig och döttrarna till Melodifestivalens stora genrep. Globen. Mycket folk. Schlagers. Ungarna kommer att hoppa av glädje. Inte jag.

Att vara instängd med kollegor i ett dygn är inte heller något som lockar. Särskilt inte om vi befinner oss på en Ålandsbåt, där det förutom kollegorna som är uthärdliga (de flesta) även kommer att finnas fulla svennemänniskor. Ja, jag har fördomar om folk som åker ÅlandsFinlandskryssning. Det står jag för. Men när jag uppäckte att jag var den enda på jobbet som tackat nej till denna kryssning och därmed skulle vara helt solo på arbetsplatsen så kände jag mig tvungen att ändra mig. Hade svårt att motivera för min chef att jag skulle ha planeringsdag med mig själv.

Men jag är lite orolig för mig själv. Jag har tagit två beslut som liksom inte är jag. Inte alls. Eller håller jag på att förändras? Till någon helt annan?