Detta är en bild av mitt inre

torsdag 11 februari 2010

Rutiner...

En liten flicka var sjuk. Hon bodde med sina föräldrar på en flyktingförläggning. I Sverige.De sökte vård, men flickan blev inte bättre. Föräldrarna ville ha hjälp. Det avisades, flickan hade ju nyss fått träffa en doktor. Flickan dog. Hon var lite drygt ett år. Flyktingförläggningen och aktuell vårdinstans säger att de inte anser att deras rutiner brustit. Byråkratspråket har svar på allt. "Inga bristande rutiner". Men två föräldrars hjärtan har brustit. Av sorg.

6 kommentarer:

  1. Det saknas hjärta och empati på många fronter!

    SvaraRadera
  2. Detta förbannade ansvarsfrånskriveri! Faen!

    SvaraRadera
  3. Det är konstigt att allt alltid är någon annans bord och det aldrig är någons fel. Precis som på dagis.

    Jag undrar om de ser att två hjärtan har brustit eller om de bara ser en siffra i statistiken.

    SvaraRadera
  4. ja det är intressat med ord - hur ord används - jag har oxå tänkt mycket på detta...

    SvaraRadera
  5. Lairama, de ser bara siffror. Människor är för jobbigt och känslosamt.

    SvaraRadera
  6. Jag har inte läst om flickan så jag kan inte uttala mig alls egentligen men jag tycker att det är lite sorgligt att man alltid ska hitta syndabockar när någon gått bort. Och det är svårt att som vårdpersonal eller vårdinstans försvara sig eftersom det lyder sekretess. Men jag kan som sagt inte uttala mig i det specifika ärendet eftersom jag inte vet något om det.

    Och nu känner jag mig som en landstingspolitiker men det är jag inte. Jag är miljöminister, handelsminister och eventuellt vice anarkist. Så det så.

    SvaraRadera