Detta är en bild av mitt inre

onsdag 17 november 2010

Rufsig

Jag talar i telefon med en människa som jag mig veterligen aldrig har träffat, men eftersom mitt minne har gått och gömt sig så kan jag inte vara riktigt säker. Människan arbetar i en verksamhet som jag är lite nyfiken på och vi bestämmer att jag ska komma dit på studiebesök, har jag tur så lär jag mig något. Människan i andra sidan luren tror att vi förut mötts.

-Jag tror att jag vet vem du är, säger hon.
-Om du tänker på någon som är småtjock och rufsig, då är det jag, säger jag.

Det blir tyst i luren. Så antingen var det inte mej hon tänkte på. Eller så försökte hon bara vara artig och inte hålla med. Vad vet jag. Kanske ska jag fråga när vi ses?

8 kommentarer:

  1. Ha ha :-) Hon kom nog av sig av din underbara rättframhet!

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Gud så kul och jag undrar verkligen vad hon tänkte! Du får se hur hon reagerar när ni möts.

    SvaraRadera
  3. Nejdå, hon tänkte bara på att den där beskrivningen stämde in på så många i hennes omgivning.

    SvaraRadera
  4. Vilken lyckost du är...minnet leker bara kurragömma....en del av min minnesbank är väck för alltid....Men så är jag ju en äldre kärring!

    SvaraRadera
  5. Hahaha, du är rolig. Hon kom av sig av din kommentar.
    Hoppas mötet blir givande.

    SvaraRadera
  6. Ha ha ha...så kul:D
    Skriv om mötet OM det blir något!

    SvaraRadera
  7. hahaha...hon kom nog av seg :pp

    SvaraRadera
  8. I dag klev det in en människa i mitt lilla rum. Det visade sig att vi träffats förut, och jag KOM INTE IHÅG, så pinsamt! Men jag fokuserade på att hon nog haft håret annorlunda då...

    SvaraRadera