För övrigt funderar jag på att flytta till Göteborg

För någon helg sedan begav vi oss av till Sveriges framsida, Göteborg. Vi skulle fira bästa fru B som fyllde år, 40. Men hon är av den där sorten som bara blir snyggare och mer aptitilig ju äldre hon blir så det där med åldern kändes ointressant. Däremot är hon en av de bästa och därför ville jag och maken fira henne.

Det blev en mycket trevlig fest. Variernande samtal och avslappnad stämning. En trevlig fest trots att jag kom dit i glittertröja (ett märkligt infall, äger annars inget glittrigt) och alla andra var sobert klädda i svart eller så där smakfullt marimekkoklädda och trots att jag lyckades klämma ur mig några kommentarer av tourettesliknande art så fortsatte stämningen att vara god.

Och en man höll några monologer som fick mig att skratta och bli rörd och fru B sjöng en rolig visa och fröken T med komp av min make sjöng en av mina favoritlåtar. Allt var gott.

Och jag tänkte att här vill jag stanna. I Göteborg är det meningen att jag ska bo. Men även i Göteborg finns väl en vardag. Där är inte alltid fest. Och fru B har fullt upp med jobb och tre barn och fröken T har sitt. De sjunger inte jämt. Och med tanke på att jag sällan tar mig tid att träffa mina vänner där jag bor nu, vad skulle bli annorlunda i Göteborg?

Så jag stannar väl här. Här ute på landsbygden. Med min längtan. Min längtan efter roliga männsikor på roliga fester där jag kan vara precis mig själv. Kanske dags att själv bjuda in till fest? Få hit lite Göteborgsanda till den sörmländska myllan. Det skulle vara fint.

Ja, ja. Vi får se.