Ålder

Jag tycker om att bli äldre. Tror att jag egentligen alltid har varit en tant sedan jag föddes och nu har jag kommit i kapp mig själv i ålder. Jag gillade aldrig att klättra högt upp i träd, tågluffa, dyka och annat som hör barn och ungdomen till. Nu får jag tanta runt precis som jag vill. Att kroppen förändras stör mig bara ibland. Annars bor jag gärna i denna lönnfeta kropp som tjänat mig väl. Jag har varit smal med spänstigt skinn, jag vet hur det känns, men jag var inte gladare då, än nu.

Det enda jag saknar med min ungdom är att jag då visste allt. Världen var svart och vit. Ont och gott. Bra och dåligt. Så delade jag in världen och mänskligheten. Det var väldigt bekvämt. Nu vet jag att saker är mer komplext. Allt har minst två sidor, om inte fler. Jag saknar att jag visste allt. Och alltid hade rätt.

Fast rätt har jag ju fortfarande. Om allt. Ty jag är ju en kärring.