Är jag vuxen nu?

Häromdagen var jag på det stora möbelvarhuset utanför den stora staden. Möbelvaruhuset som alla som inte har råd med Bruno Mattson möbler besöker. Vi var där i flera timmar. Utan barn. Och fick med oss massor hem. Men bara sådant som vi innan bestämt att vi behövde! Inga små äggkoppar som hette Gunnar, inte åhvilkenbravas vid namn Ester eller gungstolen Herman. Var inte det höjden av planering, fokus och vuxenhet?