Det avlönade arbetet

Jag har låtit håret på bröstet och övrig generande hårväxt gro under mitt kära fleeceunderställ. Ansiktet har de flesta av dagarna varit helt utan fernissa. Valkarna har böljat glatt, inga kostymer har behövt trädas på denna kropp. Vänner har bjudits in spontant på fika eller middag med någon timmes varsel.

Men imorgon är det slut på friden. Från oavlönat hemarbete (inte riktigt sant, jag får ju lön fast jag har semester, men det låter bra) till mitt avlönade arbete. Så nu är det dags att ta fram pincetten, rakhyveln, mascaran och lägga undan understället. Ta fram almanackan och boka möten, både inom jobbet och privat. Nu börjar det schemalagda livet igen. Men det kanske är tur. Annars kanske hela jag blivit lurvig och oigenkännerlig.