Hösten är ju som sagt kärringens årstid och den toppas med julen. En kärring köper julklappar året om. Hon hittar prisvärda saker på rea som hon slår in i sitt julpapper, julpapper som hon sparat från andra paket hon själv fått. Presenterna lägger hon i ett särskilt skåp i väntan på julen. Det är tanken som räknas tycker kärringen och bryr sig inte om vem som får vad. Varje julafton ojar hon sig över dagens barn som får så otroligt mycket paket och de verkar inte ens vara tacksamma. Annars är julen ett av de få tillfällen där kärringen tycker att barn passar in, de ska vara finklädda, tysta och tindra.
Presenterna är för övrigt av underordnad betydelse, där skiljer sig kärringar och tanter markant åt. Däremot är julpynt och framförallt maten och baket otroligt viktigt. Skinka, korv, gröt och dopp i grytan är stående inslag på kärringens julbord. Det finns även minst 7 sorters kakor, hemgjord knäck och kola. Traditioner är viktigt för en kärring, vad ska man annars tro på och hålla sig till.
En julmåltid hemma hos en kärring kan vara tråkig, men man går alltid från bordet mycket, mycket mätt av mat som lagats likadant i alla tider. Till och med kan kärringen ha bjudit på starkvaror i alla fall om man är karl, för karlar vill ju ha en nubbe till sillen.
jag är nog ingen riktig kärring - vad jag kan förstå av ovanstående beskrivning - ska jag då i min själ glädja mig - ja varför inte - för egentligen vill jag inte vara - och inuti min själ känner jag mig heller inte vara - en kärring - med all den laddning just ett sådant ord har - ett skällsord - egentligen ... nej jag är en tjej - visserligen överviktig och kanske till och med överåldrig för att kallas tjej - endast 33 år kvar till hundraårsdagen...
SvaraRaderaDen här beskrivningen stämmer inte heller in på mig. Helst skulle jag vilja skippa det där med julen överhuvudtaget. Det är make, barn och barnbarn som kräver, och det är dom som vill hålla på traditionerna. Värst är dom av manligt kön!
SvaraRadera