Min snart nioåriga dotter frågar " vad är en vild vuxen?" Jag tänker att det är lite tidigt att ställa mig mot väggen. Sådant kommer väl mer i tonåren? Det visar sig att hon försöker lösa ett korsord. Vildvuxen är ordet hon söker en synonym till. Puh, tänker jag och torkar svetten ur pannan.
Min sjuåring sitter i mitt knä. Hon studerar mitt ansikte. "Varför har du stora prickar i ansiktet? Andas du med dem?" Hon menar mina porer. Hennes blick fortsätter över min kropp. "Varför sitter dina tuttar så långt ner?" Därför att du och din syster satt klistrade vid mina tuttar när ni var bebisar, innan satt de högt upp och var jävligt snygga, säger jag inte alls. Tänker det knappt. Bara ler milt.
Jo, det är kul att ha barn. Har jag hört.
:D
SvaraRaderaapropå vild - jag sjöng en gång uppe 'på podiet' i baptistkyrkan i lidköping 'vildandens sång' - jag var inte gammal kanske 6 år eller nåt sånt - jag har funderat efteråt hur det kunde komma sig att jag valt en sådan sång - var väl nästan en schlager på den tiden - men egentligen var det ganska talande - jag har egentligen hela mitt liv varit - velat - vara - och vill så fortfarande vara - en vild ande - har alltså egentligen inte så mycket att göra med att vara en sådan fågel som heter and - om tam eller vild ... - då på den tiden brukade jag sjunga mycket när jag sprang eller gick nerför trapporna i vårt - min faders - hus på alehagsgatan 7 i lidköping - jag hade nog drömmar om att bli en sångerska - anledningen att jag stod 'på podiet' och sjöng 'vildanden' i baptistkyrkan - ja det kan man fråga sig - malplacerat kan man tycka - jag tror det var en 'julfest - för barn och familjer och att man då fick välja själv vad man ville sjunga - alltså ej nödvändigtvis t ex 'jesus älskar alla barnen' ... (men jag kommer oxå ihåg att den dåvarande prästen - av norsk börd - påpekade att det var alldeles för många verser i den 'vildanden-schlagern' jag ville sjunga - jag var tvungen att begränsa mej...)
SvaraRaderaDessa underbara barn. Min brorsdotter sa till min mamma en gång när hon var lite mindre. Men farmor du är ju lika rund som ett äpple :-)
SvaraRaderaMan skulle skrivit en bok om alla roliga saker barnen har sagt genom åren.
Kan man annat än le :-)
Men det var väl en kul fråga! Vad synd att man inte kan hitta på jättespännande, och oriktiga, svar! Fast ibland gjorde jag det, i min krafts dagar! hahaha...
SvaraRaderaHulda
Efter ett par dygn med barnbarnen så går jag här med ett ständigt leende på läpparna...undrar....var mina pojkar lika roliga när dom var små....eller jobbade jag för mycket då för att märka det?
SvaraRaderaLjuvligt att läsa att du upplever det.
Gillar bloggar med slagfärdiga titlar som din, sedan att rubriken också svarar upp mot inehållet gör mig glad!
SvaraRaderaÄlskar också generaliseringar, vad vore livet utan dem!
Inlägget om men, var kul och intressant!
Jag har fördelen att bå både i storstaden och i Knäckebröhult, tycker nog männen bryr sig mer om sitt utseénde här i Stockholm än i den mindre stad där vi har vårat lantställe. Sist jag var och kollade stugan möte jag samanlagt över 8 män med prillans halvt hängandes utanför överläppen! Som sagt generaliseringar...
Fin blogg i vilket fall som helst.....
Ha en fortsatt fin Söndag...om det nu är en fin Söndag, vad vet jag! (ler)
Kram ifrån Peter Olofsson!
Kan hålla med Inger att man har hunnit glömma barnens alla roliga kommentarer och frågor. Det var nog för mycket och för intensivt just då. Man borde, som du, skriva ner och spara för att avnjuta vid en lugnare period i sitt liv.
SvaraRadera