Min helg

Jag har tillbringat en stor del av helgen inomhus eller i bilen. Sjuåringen skulle på dansuppvisning. Åka bil, köa med kallpratande föräldrar, titta på barngrupp efter barngrupp som stapplar omkring på en scen. En grupp kom helt av sig så dansfröken, den överpositiva och överenergiska fick hoppa upp på scenen och dansa med barnen. Kul. Solen lyser och jag har betalat 50 spänn för att se en dansfröken vifta med armarna. Och så var det lilla älsklingens tur. Hon tittade med djup koncentration på dansfröken och sprattlade på så gott hon kunde. Och så var det över. Puh. Trodde jag. Nä. Då är det extranummer. Två tonåringar vill så gärna dansa igen. En med extremt dålig hållning och en med väldigt mycket hull. De står där och rör sig till någon hitlåt. Framförallt juckar de. Det tillhör dansen. Det ser väldigt skojigt ut om man har extremt dålig hållning, att jucka. Om man har mycket hull syns juckandet knappt alls. Jag tänker att jag är alldeles för cynisk för mitt eget bästa.

Sedan ska nioåringen skjutsas. Till kyrkan. Det som från början verkade vara en oskyldig liten barnkör visade sig vara ett träningsläger. Sena kvällar med eviga körövningar.En hel lördag med repetitioner och en hel söndag med dubbla föreställningar. Det ska ju bli musikal minsann. Om Noaks ark.Den handlar om att människorna är dumma, djuren snälla, men allra snällast är Gud för han översvämmar jorden men låter djuren leva för att de sedan ska skapa nytt liv. En lejondräkt måste sys. Det får mannen göra.

Alla föräldrar står upp och applåderar på slutet. Kanske för att träbänkarna är så hårda, eller för att få se sin unge eller för att de är så glada att det är över. Vad vet jag. Jag tänker att jag är för cynisk för mitt eget bästa. Och fortfarande ofrälst.