Matriarkat

Så levde vi i ett matriarkat i några dar, Två vuxna kvinnor, fem flickor och så en make lite vid sidan om. Han var lite på sidan, för att han var en man och för att han arbetade medan vi andra var lediga. Och vi kvinnor gick där och lovordade varandra och detta bekväma med att vara två kvinnor som organiserar på samma sätt, har koll på alla barn, läser varandras tankar, liksom inställda på att allt ska flyta på så bra som möjligt. Vi var nöjda. Nästan självgoda.

Sedan skulle det bli grillmiddag. Och vi planerade så bra. Samarbetade så fint. Men fick inte eld, riktigt bra eld, på grillen. Det visade sig att ingen av oss har tänt en grill på länge. För det har liksom alltid någon annan skött, medan vi planerat och dukat. Så plötsligt stod vi där och hoppades att Maken skulle dyka upp. Mannensomkundehanteraeld. Det gick min ära förnär, men jag abdikerade. När han väl dök upp så fick han en tungkyss och sedan en stilla bedjan om att få fyr på elden.

Så antingen lär jag mig att grilla ordentligt. Eller fortsätter i detta kärnfamiljgegg, där vi har våra bestämda roller. Har i skrivande stund inte bestämt mig, vilket alternativ som är bäst. Vad tycker du?