Detta är en bild av mitt inre

fredag 23 april 2010

Min bebis...

..fyller 7 år. Hon har frågat chans på en kille och fått ja. Pussat honom på kinden eller om det var på munnen, hon är lite svävande gällande just den detaljen.

Min yngsta har blivit stor. Vad ska jag göra nu? Skaffa ett till barn, köpa en hund eller kanske gå en kvällskurs i akvarellmålning?

Jag som under de sömnlösa nätterna med amning och blöjbyten och två barn tätt intill mig längtade efter att få sova, andas, duscha i fred. Nu är jag där. Och det känns nästan lite...tomt.

7 kommentarer:

  1. Tomt? Vänta bara... och sen är hon plötslig tonåring... Detta är en andningspaus! Andas!!
    Hulda

    SvaraRadera
  2. Det var i den situationen som vi skaffade oss vårt sladdbarn!

    SvaraRadera
  3. Passa på att njuta....snart är huset fullt av gängliga ben....
    Då blir det åter nattvak min vän!

    SvaraRadera
  4. Ok. Jag ska passa på och andas. Stå emot bebis suget. Vila inför kommande vaknätter och blixtutryckningar.

    SvaraRadera
  5. Du kan ju alltid låna ett litet kolikbarn då går ilet över!

    SvaraRadera
  6. Det kommer en dag när man inser att man inte är väldens mittpunkt - inte ens i barnens liv ;-)

    SvaraRadera
  7. Äh. Kör på! Sen är du kärring även när det gäller fortplantning, ja du svettas och skriker om vartannat, och då är det för sent. Sova kan du göra på hemmet. Som regel läggs de boende redan efter middagen så det blir en herrans massa timmar i sängen.

    Så. På´t bara. Bebisverkstaden kan öppna.

    Ps) Man kan ju köpa lite större barn också. Och slippa graviditet och kolik.

    SvaraRadera