Detta är en bild av mitt inre
söndag 30 maj 2010
En tönt?
Enligt min ringa mening, säger sjuåringen. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över att hon måste prova varje nytt uttryck i sin mun. Smaka på orden, kolla in reaktionerna. Eller gråta, över att ha fostrat en lillgammal tönt. Jag väljer att skratta. För någon som är rik på ord kommer aldrig att känna sig riktigt fattig. Min älskade lilla unge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:)
SvaraRaderaDu har så rätt:ordrikedom ÄR en rikedom. Jag skulle också ha skrattat inombords.
Hon är underbar<3//Monica
SvaraRaderaTönt är det nya coola! Jag hoppas att mina barn blir riktigt nördiga supertöntar, det kommer dom ha nytta av i livet
SvaraRadera