Detta är en bild av mitt inre

söndag 17 juli 2011

B

Besök av bästa fru B med sina tre döttrar väntar jag på nu. Bästa B som bor på bästkusten, vilket är för långt bort från mig. Men trots avståndet, att vi aldrig hinnerorkarkommerihåg att prata i telefon, så känns hon nära. Alltid nära. Det är fint. Ser fram emot detta besök.

För övrigt undrar jag om min hjärna drabbats av en för tidig rötmånad, jag var liksom roligare förr. Både när det gäller bloggandet och det verkliga livet. Är det någon mening med att blogga när man själv blir uttråkad av att läsa det man skrivit? Ska fundera lite över det.

8 kommentarer:

  1. Jaha. Du var i alla fall inte ett dugg tråkig när du var hos mig för nån vecka sen, bara så att du vet! Kanske en minipaus bara? KRAM!

    SvaraRadera
  2. Jag skrattade förra inlägget och detta ler jag igenkännande så antingen är du inte så tråkig som du tror eller så är jag väldigt lättroad!

    SvaraRadera
  3. Man behöver väl inte vara rolig varenda gång, då är det kanske ingen som tar inläggen på allvar. Du berör och det är huvudsaken, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Inte sluta skriva nu! Jag tycker att din blogg är alldeles underbar och väldigt humoristisk :)) Jag säger som min älskade svåger (som har Downsyndrom) brukar säga till mig när det går mig emot; Liselotte!! Ta dig samman nu!!
    Många, många Kramar/ Liselotte

    SvaraRadera
  5. Det går upp och ner med det mesta. Jag hoppas att det snart är upp igen.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker nästan alltid du är jätterolig, kan inte låta bli att läsa så sluta för guds skull inte! Keep on!

    SvaraRadera
  7. Det är lite roligt att läsa om och när inte andra är på topp också, eller heller, eller vad det nu heter.....så känner man sig lite mer mänsklig.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  8. Har nyss hittat hit, så även om du blir trött på dig själv ibland (vilket de flesta av oss blir på sig själva emellanåt..)så der jag fram emot att läsa många fler inlägg av dig! :) /H

    SvaraRadera