Köldskadad tonåring

Hon står och väntar på bussen. Klädd i midjekort jacka och glansiga tights. Förmodligen har hon ägnat timmar åt sin genomtänkt rufsiga frisyr och lagret med smink i ansiktet. Tid som är bortkastad. För om man är så tunt klädd i 23 gradig kyla då hjälper inget smink i världen. Man ser blåfrusen och dum ut. Detta kan inget smink dölja. Och den rufsiga frisyren skulle inte förstöras av en mössa. Den skulle bara vara rufsig på ett annat sätt.

Detta tänker jag om flickan från i morse, som jag såg. Och jag förstår att jag börjar bli gammal. Och närmare målet att bli kärring. Klädd i allt varmt jag kan hitta skakar jag på huvudet åt detta ungdomliga oförstånd. Men vet att jag själv också stått och väntat på en buss. I bristfälligt lappade jeans och utan mössa, med en näsa lika blå som färgen på mascaran som var modern då. Och min far skakade på huvudet åt mitt ungdomliga oförstånd. Lilla pappa, som jag förstår allt bättre för varje år som går. Som jag som ung tyckte var så sträng och omodern och som jag nu tycker var/är rätt så klok. Tiden som går, förändrar vårt sätt att tänka.