I dag berättade ett barn för mig att jag var en kattmänniska. Det finns visst nämligen hund och katt människor. Hundmänniskor är lite stränga och har stora näsor. Kattmänniskor är snälla och har släta pannor. Så förklarade barnet detta. Jag är alltså en kattmänniska. Skönt, jag som trodde att jag hade en potatisnäsa och en konstant rynka mellan ögonbrynen.
Jag tänker att det finns olika sätt att uttrycka sin sympati på. Kattmänniska=God människa.
Ni som känner mig, detta var ett fint beröm. Ni andra, glöm och vänta på nästa inlägg som kanske är mer tydligt.
Ha ha, jag är nöjd om du är en kattmänniska :-) Det är jag med, fast kanske på ett annat sätt...?
SvaraRaderaJag har varit en kattmänniska, men ju äldre jag blir verkar jag vilja ha en hund. Men det hör ju inte hit!
SvaraRaderaInser att jag faktiskt är BÅDE sträng, har potatisnäsa OCH en djup rynka mellan ögonbrynen...Haha!!!
SvaraRadera(3 hundar...fast faktiskt också 3 katter, men dom dragen syns inte på mej!)
Trevlig helg!