Detta är en bild av mitt inre

söndag 6 februari 2011

Om inte..

..min kollega så maniskt ville ha med mig på yoga då hade jag aldrig gett mig ut i halkan. Och då hade jag inte vurpat och slagit i mitt redan skadade knä. Och hade inte min far för massa år sedan fått för sig att jag utan någon form av skidskola skulle ställas i en slalombacke utan att veta hur man stannar då hade jag aldrig kört in i den där stolpen och då hade mitt knä inte krossats utan varit fint och helt och klarat en liten isvurpa.

Så vems är nu felet? Den ivriga kollegan eller min fars? Det är inte mitt i alla fall.

Det är för övrigt livsfarligt att utöva någon form av fysisk aktivitet. Det är vad livet lärt mig. Det är nästan lika farligt att inte utöva någon fysisk aktivitet för då dör man benskör i förtid. Slutsatsen är alltså att vi lever och sedan dör, hur fan vi än bär oss åt.

Är det vanligt att man blir så här gnällig när man börjar närma sig de 40? Eller är jag bara född sådan?

5 kommentarer:

  1. Underhållande gnäll i kanonklassen är alltid lika välkommet!

    SvaraRadera
  2. Vadå gnäll, ett rent konstaterande bara, lite information ;-) Har inget med ålder att göra, tror bara att du är lite uttråkad!?

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte, jag har inte kommit dit än... till gnället, alltså ;-)

    Seriöst, man måste få klaga ibland - speciellt då man vågar vara kärring :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Det här gillade jag....att fler än jag har så förb... ont i knä´t.

    SvaraRadera
  5. Jag behöver en arg tant i mitt liv. Jag behöver dej!!!!
    Nu har du en föjare till som tycker att din blogg är plågsam därför att min ryggskada har svårt för gapskratt, klarar bara fniss egentligen.
    Men är skallen villig får kroppen lida!!
    Och jag mår så bra efteråt :)
    När jag ser din profilbild gör jag den minen???

    SvaraRadera