Jag drabbas sällan av avundsjuka. Att vara avundsjuk på människor man inte känner är ju fånigt. Förmodligen har de bekymmer som alla andra, men eftersom man inte känner dem så vet man inget om det. Att vara avundsjuk på människor som man känner är ju ännu fånigare. Dem man tycker om unnar man ju allt gott.
Men häromdagen drabbade avundsjukan mig. Stötte på några bekanta som bor i ett otroligt vackert hus, färdigrenoverat och möblerat som ur en katalog. De själva såg så avspända och lätt brunbrända och lyckliga ut med välskräddade, bekväma kläder. Även de som ur en katalog.Själv hade jag precis stigit av tåget efter en dagslång resa med två små snälla men rastlösa barn. Jag hade matfläckar på kläderna och svett i armhålorna. Det kändes som om håret var täckt av en fet hinna. Hemma väntade ett otroligt stökigt hem med avstängt vatten. "Vill ni byta liv med mig?", sa jag inte alls. Men tänkte.
Sedan tänkte jag lite till. Jag kan inte bo i ett kataloghem. Jag är för rufsig. Jag kan inte ha välskräddade dyra kläder för då är det så svårt att få bort gräs,kaffe,ketchup,vinfläckar. Jag kan bara vara jag. Och det är jag rätt så bra på.
Vad gör dig avundsjuk?
Man vill inte ha ett sådant hem att man själv skulle känna sig som om man skräpade ner hela härligheten om man satte sig i soffan utan make up.
SvaraRaderaDen där dumma avundsjukan...Jag blir "bara" avundsjuk på alla ni som kan skriva bättre än jag! Fy så avis jag blir när jag tänker på det!
SvaraRaderaFy på er.....
Jag är avundsjuk på alla som kommer på dräpande bra kommentarer när de behöver dem. Själv kommer jag oftast på dem en timme försent
SvaraRaderaKänner igen mycket av det du beskriver. Men avundsjukan kan slå till när man minst anar det. Någon bakar godare bullar, har duktigare hund, vackrare trädgård... Men när man kommer på sig med den där fula känslan, får man övertala sig själv att det man har är gott nog. För mig.
SvaraRaderaJag blir avis på folk som lever i självhushåll, inga räkningar, inga lån, bara vara i nuet...fan jag fyller 40 på söndag, jag tror bestämt att jag närmar mig en liten kris;)
SvaraRaderaJag blir aningen avis på de som får uppleva sååå mycket! fast i nästa stund kan jag tycka att jag har det helt ok o oxå får uppleva mycket.. Sen kan jag störa mej på de som har förmågan att ha ett organiserat hem.. Sånt är jag HELT oförmögen till..
SvaraRaderaEtt alldeles eget hus, ett eget hem. Jag avundas dem som har det.
SvaraRaderaJag är i princip avundsjuk på de flesta....nä förresten....jag är i princip inte avundsjuk på nån! kersti
SvaraRaderaJag kan vara avundsjuk lite då och då och det är väl ok, så länge man inte är missundsam.
SvaraRaderaHelen
Jag är avundsjuk på dem som vågat hoppa av. Som vågat säga nej och stopp till konsumtionssamhället. Som värderar annat än handväskor och sushi. Som lever lite självförsörjande med enkla medel. Jag är kanske inte avundsjuk på dessa människor men känner mig inspirerad och oerhört nyfiken på dem. Och jag önskar att jag också vågar en dag!
SvaraRadera