Och så reste jag iväg ett par dagar för att lukta på havet. Och för att träffa min kära far. Som vanligt så tänkte jag att jag borde verkligen bo vid havet. Lukten av salt och tång. Ljudet av brus och skvalp. Det gör mig lugn och glad.
Gjorde en kort mellanlandning i Göteborg i väntan på nästa tåg som skulle ta mig till mitt slutgiltiga resmål. Köpte en pysselbok till mina rastlösa medresenärer, 7 och 9 år. Det fattades 5 kronor i plånboken och affärens betalkortsmackapär var trasig. Jag fick boken ändå. "Det är inte ditt fel att vår apparat är trasig och jag ser att du har bråttom" sa expediten. Tänkte på ett av de stora varuhusen i den stora staden som inte ville hjälpa mig att hitta rätt parfym. Önskade mig lite mer Göteborgsanda längre österut. Önskade mig ett hus vid det västkustska havet. Särskilt när jag fick sms från mannen som passat på att fortsätta myrstegsrenoveringen av vårt kök. Det handlade om rör och avstängt vatten.
Men så kom jag hem ändå. Och folk hejade på den lokala mataffären. Och vattnet hemma var påslaget. Och i Göteborg har jag hört att det är många hatbrott mot homosexuella och kris inom landstinget. Så jag stannar väl här i myllan. I alla fall ett tag till. Men jag tog med mig en snäcka att lukta på, när havslängtan blir för svår.
Hav är hav....men en rinnande älv är heller inte fel, ej heller ett badkar fyllt med ett härligt skumbad!
SvaraRaderaLyckan för en kärring är där familjen är, vem ska man annars tjata på???
Det är inte helt fel att lämna sin invanda miljö ibland och se sig om i stora världen. Perspektivet förändras och ängen var kanske inte så grön på andra sidan som man tyckte. Men havet är svårt att ersätta.
SvaraRadera