Min vän herr T kan inte tala i telefon. Han ringer upp och sedan är han mest tyst. Jag pladdrar på desto mer. Herr T är en intelligent man med livligt intellekt, men han är noga med orden och formuleringarna. Han måste tänka helt enkelt. Och då är han tyst. För några år sedan ringde herr T och berättade att det bästa sättet att kommunicera på var genom Facebook. I alla fall för människor som hade småbarn och heltidsjobb. Jag gick med i Facebook. Hittade och blev hittad av gamla godningar. Underhöll kontakten med vänner långt bort och nära. Herr T däremot var inte särskilt aktiv. Hade fullt upp med annat.
Jag skulle kunna tacka herr T för introduktionen till Facebook. Men det finns saker med Facebook som jag inte är så tacksam över. Statusuppdateringar som får en att gäspa, folk diskar, lagar mat, tränar (folk äälskar att berätta hur hurtiga de är) och skjutsar barn. Jaha. Sällan berättar folk att de är glada, kåta, arga eller att de försökt stå på huvudet. Sedan har vi även vändilemmat. Om någon från förr som jag inte minns vill bli min vän på Facebook (jo, det finns FB vänner och sedan andra sorters vänner, märkligt) så är valet lätt att ignorera dessa. Den jag inte minns, finns inte i min värld. Men när ytliga bekanta som jag stöter på titt som tätt men som jag inte vill ha i någon som helst privat sfär knackar på då blir beslutet svårare. Inte ens på FB vill jag vara vän med folk jag inte gillar. Men det känns taskigt att välja bort.
Så tack och icke tack herr T. Men skriv lite oftare. Eller ta med dig familjen och kom hit. Det är det allra bästa sättet att umgås på.
Håller med dig om FB. Varför ska jag vara vän där med någon som knappt hälsar på mig på affären??? Jag vill ha mina VÄNNER där, speciellt dom som är långt bort och som jag inte kan träffa så ofta,som jag vill prata med och som gärna får veta vad jag gör och tycker.
SvaraRaderaChefens dotter,en jobbarkompis syster känns lagom intressant.
/ Helen
Jag tycker att det verkar jätteläskigt med FB. Främst att jag skulle ha svårt att säga nej till vänförfrågningar och samla på mig "vänner" som jag egentligen inte vill ha. Och så skulle jag ha ångest om jag sa nej... OCH så vet jag hur jag fungerar. Jag skulle bli helt galen på "äter lax med spenatpasta" och "fredagsmys" och annat som jag struntar i. Jag skulle nog få spel på att se alla fejkade skrytisar och själv skriva opassande statuskommentarer som jag sedan ångrar. Jag har frågat maken om man kan skriva "bajsar en stor korv" eller "ska snart sätta på gubben" och han tycker att det är bäst att jag inte har FB. Han vet mitt bästa i den frågan. Men han är lite seg på annat. Vi ska se till att styra upp det där.
SvaraRaderaDet blev visst en novell det där.
Jag sympatiserar med herr T till fullo. Telefoner är läskiga prylar.
SvaraRaderaNär det gäller FB tillhör jag en annan förhatlig kategori, spel-spelaren! Jag spelar zoo, vilket innebär att min vännerlista domineras av märkliga människor från hela världen som bara finns där för att skicka mig djur, nappflaskor, flaggor eller vad nu spelet kräver.
Mina status-uppdateringar består alltså oftast av instruktioner om hur icke-spelande vänner kan göra för att slippa se alla mina djur som ska matas och adopteras.
Men med tanke på hur vännerlistan ser ut så accepterar jag vilket patrask som helst.