Detta är en bild av mitt inre
fredag 11 juni 2010
Mask
Ok. Nu vet jag hur det ligger till. Det är en mask i min hjärna som gnagt bort bitar av minnescentrat. Eller så är det så att i perioder av mitt liv (läs tonåren) så har jag varit så självcentrerad så att jag inte lagt märke till min omgivning. Ännu en vänförfrågan dök upp på FB. Efter lite efterforskningar och viss korrespondens med vänförfrågaren så visar det sig att vi har umgåtts i samma kretsar. I flera år. När jag var ung. Vi har även varit med i samma teateruppsättning. JAG MINNS INTE MÄNNISKAN! Hon verkar väldigt trevlig. Jag undrar vad mer jag gått miste om i mitt liv när jag glömmer/inte lägger märke till folk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj vad jag känner igen det här...alltså jag känner heller inte igen forna vänner, eller bekanta kanske man ska säga. Skulle kunna berätta om hur många pinsamma historier som helst...men jag kanske kan ta upp det på min egen plats....?
SvaraRaderaBerätta! Här eller på din egen blogg. Då känner jag mig mindre ensam. Glömsk tillsammans känns bättre än ensam och glömsk.
SvaraRaderaHär är en till som gärna är med i hjärnmaskklubben! Jag glömmer också. Förutom de jag legat med, de brukar jag minnas. Har ni sådant minne? Liggminne?
SvaraRaderaKanske lika bra att inte lära sig det där med FB, så kan man fortsätta att inbilla sig att minnet är intakt.
SvaraRaderaJobbigt att glömma men känner verkligen igen det där!
SvaraRaderaMagda: Liggminne? Hehehe.... Helst inte.
Ja, visst är det trist när man inte minns, men ibland är det omvänt, skrev en rad på Maria Montazamis blogg, du vet den här underbart sävliga Hollywood Morsan med alla toffsar, vi pluggade tyska ihop, hon minns inte ens sin gymnasietid!!! Hon skrev en hel uppsats på tyska till mig en gång i utbyte mot några skivor! Hon pratade och skrev perfekt tyska!
SvaraRaderaVi var inte några vänner direkt, men lite kul tycker det att det var iallafall när hon dök upp i TV för något år sedan, kände så väl igen människans röst, men inte utseéndet! Tog några veckor innan hjärnan hade bearbetat informationen!
Fast hon kanske minns bättre när jag visar några vilda bilder ifrån vår "gymnasietid"! (ler) Nej, det kommer jag inte göra, det är en hederssak! Hon får gärna ha glömt mig och pyssla med sina gardintoffsar, bara hon har det bra så!
Hmmm.....intresseklubben antecknar, förskräckligt vad jag skriver idag då!
Sitter och väntar på en arbetskamrat som försovit sig!
Ha en fin vecka!
Kram ifrån Oumberliga Peter!
PS: Sa jag fin blogg du har, nu är det sagt!
Japp, här är en till som ansöker om medlemskap i klubben. Har svårt att hålla reda på om personen är gammal vän/klasskompis/arbetskamrat eller patient. Börjat med att fråga om hur vi känner varandra, bättre än att le o låtsas känna igen.
SvaraRaderaTack för alla kommentarer. Skönt att jag icke är ensam.
SvaraRadera