Jag begav mig till den lokala matvarubutiken. Dels för att handla och dels för att hämta ut ett paket, eftersom jag numer är min egen parfymexpedit. Plånboken var fylld av mynt. Som jag ville bli av med. Det tog tid för personalen att hitta mitt paket. Kön bakom mig växte. Mynten brände i plånboken. Jag betalade varorna med min myntsamling. Peng efter peng trillade ner i affärens myntapparat. Mannen bakom mig i kön flåsade av stress.
Jag tänkte att det kunde vara bra att öva lite på dessa kärrinfasoner. När jag bli pensionär så ska jag lata mig hela dagarna. Sedan lagom till att den övriga pöbeln ska handla sin middagsmat, då ska jag bege mig till affären. Långsam ska jag vara. Titta argt på gråtande trötta barn. Eller ännu hellre titta argt på barnens föräldrar och muttra något om dålig uppfostran. Det verkar så roligt att vara besvärlig. Och det är viktigt att ha roligt. Då lever man längre. Har jag hört.
Ha ha, jag har en burk med mynt och har länge funderat på att ta med dem till Maxi när jag ska handla. Nu har du inspirerat mig så nu SKA jag ta tag i det och betala med dem. Ska passa på en löningshelg...eller dagen innan midsommarafton
SvaraRaderaÅh herreje... då vill jag inte träffa dig när jag är på affären med min minsta. Hjälp vad mycket du kommer kunna muttra om då.
SvaraRaderaUndrar förresten om man kan vara så mycket kärring att man kan muttra över sig själv och hur dåligt uppfostrade ens egna barn är... I så fall vill jag vara en sån.
I alla fall idag.
Det där med att lata sig när du blir pensionär kan du glömma redan nu. Livet går minst lika fort nu som då man var aktiv inom arbetslivet. Dessutom gillar nog de flesta småbarn, i alla fall vi UNGA pensionärer. Roligt? Tja det är väl som det brukar vara; man har inte roligare än man gör sig, eller hur det nu var.
SvaraRaderaInnan du är pancho så finns det nog inga mynt kvar...men du kan ju fumla med kontokorten. Att glömma koderna kommer inte att bli något problem.
SvaraRaderaHeja Shamrock! Våga vara besvärlig!
SvaraRaderaLairama, önskade faktiskt att jag skulle stöta på dig när jag var i S-tälje för ett tag sedan. Bilen havererade och jag längtade efter en rolig överraskning. För övrigt funderar jag en del över min egen barnuppfostran. Vissa dagar lyckas jag inte uppfostra alls, varken dagarna eller barnen.
SvaraRaderaCici, jag tror dig. Själv planerar jag hur aktiv min mamma ska vara när hon blir pensionär. Hon ska få äran att vara med sina barnbarn, massor.
SvaraRaderaIngersord, åhh vilket bra tips. Det kan jag redan börja använda.
SvaraRaderaÅh... det var synd att vi inte stötte ihop. Det hade varit roligt, inte hade jag kunnat hjälpa dig med bilen men jag kunde ha muttrat och svurit ihop med dig.
SvaraRaderaI sammanhanget är det viktigt är att ha en gigantisk handväska med kärvande blixtlås, smockfull av grejor så man får gräva länge efter plånboken. Vilket man för övrigt naturligtvis inte ska börja med förrän kassörskan är klar och har talat om vad det kostar. Då först ska man långsamt sträcka sej efter väskan samtidigt som man slänger onda blickar på den som står bakom.
SvaraRaderaMarianne, vilka ovärderliga tips du har! Tack!
SvaraRaderaJag minns när jag var 14 och sparat ihop till ett par jättecoola caterpillar-kängor. I mynt! de kostade runt tusen spänn...
SvaraRaderaJag skolkade från skolan för att det inte skulle vara så mycket folk där och skratta åt mig när jag hivade upp min påse med mynt
Men jag har kvar kängorna :D
Natosh, det var bland de gulligaste historier jag hört på länge. Ha det gott uppe i Norrland bland älgarna och annat löst folk...
SvaraRadera