Vår kör har haft föreställningar för publik. Ett nytt tema varje år. Detta har filmats. Förra årets film var riktigt söt. Bakom kameran stod en man som var gift med en kvinna i kören. Han filmade mest sin fru. Närbild på närbild. Vi andra syntes inte så mycket. Det tycker jag var väldigt rart. I år stod en annan man bakom kameran. Han var inte kär. Inte i någon i kören i alla fall. Han filmade oss alla. Även mig. På varje bild ser jag antingen drogad eller djupt allvarlig ut. Förmodligen koncentrerar jag mig på att inte sjunga falskt.
Grejen är att jag trodde att jag såg rätt glad ut på scenen. Men så var icke fallet. Neddrogad och allvarlig var fallet.
Detta får mig att fundera. Någon borde gå runt och filma mig. Hela tiden. Jag verkar inte ha någon koll. Kanske ler jag vid olämpliga tillfällen, ser arg ut när jag borde le o.s.v. Är det någon som vill ha det filmuppdraget? Jag betalar med färskpotatis och lila nagellack.
Absolut gehör har jag inte men jag tror jag för det mesta sjunger ganska rent i alla fall om jag inte fegar och tystsjunger.
SvaraRaderaNu har du ju chansen att kliva ut ur anonymitetens skuggiga hörn. Lägg ut filmen på bloggen, vet ja!
SvaraRaderaCici, så roligt ska vi verkligen inte ha det. På denna blogg tas endast seriösa ting upp ;-)
SvaraRaderaMen nog skulle det vara kul att se och höra eran kör!
SvaraRaderaDu kan väl visa en liten bit...en snutt!
Noll gehör här, men det kan jag leva med, jag sjunger ändå ;-) MEN, jag går omkring och tror att jag SER glad ut (känner mig glad!?), men råkar jag titta mig i spegeln så ser jag en riktig surkart :-/ Skitsamma hur du ser ut, du skriver bra!
SvaraRadera