..av två små killar. Om de nu har förmågan att älska. Men uppskattad är jag i alla fall. Så fort de hör mina steg så piper de av glädje. Även om de har mat och vatten i buren. Mitt hjärta värms och jag tänker att jag inte kräver så mycket av livet. Vissa dagar räcker det med ett par marsvins glada kutter.
Någon annans marsvin. Orkade inte fota och föra över något eget.
Lustigt! Jag tänkte just att jag var ett marsvin igår! Jag gjorde marichasana C (http://de.ashtangayoga.info/asana-vinyasa/primary-series/17-Marichasana-C.jpg) för första gången och magen och lungorna trycktes ihop så jag andades sådär häftigt, fladdrigt och ytligt som marsvin och andra gnagare kan göra. "Djupandas, djupandas" sa läraren. Och jag tänkte att hon måste vara tokig för marsvin kan inte djupandas!
SvaraRaderaAlltid härligt att vara älskad!
SvaraRaderaJa, men visst är de underbara :-) Deras mammor bor numera ute på gräsmattan, och äter sig gräsligt feta.
SvaraRaderaVåra ligger under en sten i skogen sedan länge. Det var inte populärt när dom tog sig in under en väggfast garderob....det blev en hel del rivning för att få fram dom. Aldrig mera marsvin hos oss...
SvaraRadera