Detta är en bild av mitt inre

söndag 13 februari 2011

Positivt jävla tänkande

Detta riskerar att bli ett långt inlägg. Utan bilder. Så du som har koncentrationssvårigheter, gör något annat än att läsa detta.

Det är modernt med positivt tänkande. Detta är jag en smula skeptisk till. Jag tror att man i viss mån kan välja vad man ska ha för inställning till livet. Man kan utgå i från att omvärlden vill en gott och att saker ordnar sig eller så kan man se med misstänksamhet på omgivningen och se sig som ett offer för omständigheterna. Men livet och människan är mer komplex än så. Det är inte så jävla enkelt. Och nu tycker jag att det gått inflation i detta positiva tänkande. Tänk dig frisk. Från cancer, depression och andra sjukdomar. Se kroppskador som en gåva, du kommer älska livet mer. Trams anser jag. För i förlängningen säger man då att sköt dig själv. Du har dig själv att skylla om du inte blir frisk. Kanske är det till och med ditt eget fel att du blev sjuk. Skuldskuld. Och jag tror inte att det är något bra budskap till någon som vill bli frisk.

Jag tror på medmänsklighet och ett samhälle där alla drar sitt strå till stacken så gott de kan och att de som kan mer hjälper till mer. Forskning inom medicin och psykologi har kommit en bra bit på väg. Särskilt inom medicin. Då ska man inte dyvla på människor att de kan tänka sig friska. Det är att förenkla det. Frånta sjukvården ansvar.

Självklart är livet lättare om man accepterar det man inte kan förändra och tror sig kunna påverka sådant som går att göra något åt. Att ha hopp. Att glädjas när man kan. Men man kan faktiskt behöva hjälp att hitta det där hoppet. Hitta den där glädjen. Ensam är inte stark. Inte alls. Och det är lätt att tänka positivt när allt flyter på. Om världen glittrar så ser man på den med glittrande ögon. Inte svårt alls. Det är när det är grått och gör ont som de glada tankarna känns långt bort. Då kan man behöva hjälp att finna dem. Tycker jag.

19 kommentarer:

  1. Det är fanimig bra att nån vågar säga som det är, TACK!!!

    SvaraRadera
  2. Ha! Ner med flåsoptimister som tror att allt fixar sig! Jag är optimistisk och positiv realist för jag vägrar se mej som ett offer!
    Jävligt bra tänkt!

    SvaraRadera
  3. Åh, som jag vet att du har rätt! Jag har blivit ombedd att tänka mig lycklig, frisk, halvrik och smal. Jomentjena. Jag började blogga istället. Full poäng till dig vännen! KRAM

    SvaraRadera
  4. Jag tror detta är det bästa jag läst på länge, och jag har inte ens läst klart!!

    SvaraRadera
  5. Och nu läste jag klart och det där är banne mig årets inlägg! Hittills. Tack! I♥U!!!

    SvaraRadera
  6. Har länkat till ditt inlägg från min sida. Hoppas det är ok? Annars skickar du bara en hotelse så tar jag bort det ;)

    SvaraRadera
  7. Här är en som hittat hit via Lippes länk och det var väl inget dåligt hittande!! Mycket bra inlägg, det får väl vara måtta på tilltron till positivitet...

    SvaraRadera
  8. Bravo Tant Grön. När min syster blev sjuk i cancer och dog vid trettiotre års ålder fick jag ibland höra att det är "bra att man(som anhörig)får vara med om svåra saker för då lär man sig själv uppskatta livet mer". Vad ska man säja?

    SvaraRadera
  9. Ja, mina koncentrationssvårigheter till trots så läste jag ändå ut det väsentliga i budskapet..Passar utmärkt dagen till ära.Då alla hjärtan "ska" vara fyllda av kärlek?
    Ha en fin dag och väl skrivet :b
    Milla

    SvaraRadera
  10. Helt klart ett bra inlägg! Ja faktiskt formidabelt skrivet. Om det var möjligt att tänka bort smärta så skulle jag inte göra annat än att sitta och tänka. Både nätter och dagar! Men jag kanske är för klen i tanken????
    Måste i alla fall ta till mina piller allt som oftast för att fungera.

    SvaraRadera
  11. Lippe visade mig hit och det är jag glad för! Instämmer helt i ditt inlägg! Och så gillar jag bilden av ditt inre...Just så där känns det!
    /Ezter

    SvaraRadera
  12. Följde lippes råd och har läst ditt inlägg.
    Det finns många förståsigpåare i vår herres hage men det är upp till oss att ta det som vi behöver och känns rätt för stunden för uppfattningar förändras under hela vårt liv och den enes sanning är inte den andres...

    Hurra för medmänsklighet...

    Kärlek åt alla

    SvaraRadera
  13. Ännu en som hittade hit via Lippe, och det tackar jag för!!! Går just nu en jävla (ursäkta uttrycket)kurs i detta...för mina smärtor...om det hjälper??? Näpp inte enda dugg! Ska dit på onsdag och berätta för dem vad jag tycker och tänker!!! Ditt inlägg gjorde mig ännu mer motiverad till detta, tack!

    By the way... Happy valentine!

    Kram/caja

    SvaraRadera
  14. Hittade hit jag med tack vare Lippe får man låna texten? Bra skrivet

    SvaraRadera
  15. Du har så rätt! Kram till dig på alla hjärtans dag!

    SvaraRadera
  16. Lippe, helt ok. att du länkade. Ska inte slå dig. Inte alls.

    Osloskånskan, tack själv.

    Fru Gårman, kul att du gillar texten.

    Marianne, en sådan gräslig sak att säga till någon med sorg! Huvva. Kram till dig.

    Ingersord, ditt beröm värmer alltid. Du som är årets kärring och allt. Hoppas pillren hjälper mot den värsta värken.

    Till er övriga. Det var värst. Ni verkar inte ha några koncentrationssvårigheter. Tack.

    SvaraRadera
  17. Trots din bistra min har du ett hjärta av guld! (Jo, jag vet att det inte är du i verkligheten men den där bilden har liksom fastnat och blivit du, för mig).
    Jag vet inte när det där fenomenet uppstod att man ska vara så in i bomben positiv i alla situationer. Kanske under flower-power perioden. Men uppväxt med en pappa som drabbades av polio när det härjade som värst, har jag aldrig trott på den filosofien. Att man däremot försöker göra det bästa av situationen är en annan sak.

    SvaraRadera
  18. Du har, som så ofta, helt rätt.

    Att påstå att positivt tänkande skulle kunna bota cancer och alla andra tänkbara sjukdomar är bara kränkande för de som är sjuka. Det finns många situationer där sådana påståenden skuldbelägger den som har det dåligt.

    Att försöka hitta ljusglimtar när livet känns bomsvart eller att försöka göra det bästa av sin situation är ju något annat. Det har hjälpt mig att överleva många gånger (inga sjukdomar då alltså).
    Man får fortfarande må dåligt.
    Man har rätt att må dåligt och man ska inte känna någon skuld över att må dåligt.
    Sen är det ju SÅ mycket lättare att se positivt på tillvaron när livet är ljust.

    Rörig kommentar som egentligen inte tillförde diskussionen någonting.

    SvaraRadera