..var jag på föräldramöte. I drygt två timmar satt jag på en obekväm stol och lekte mutist. Inte ens när skolfröken ett antal gånger sa "era elever" i stället för "era barn", orkade jag öppna munnen. Mig veterligen så är dottern makens och mitt barn och inte vår elev. Men det är väl petitesser. Fröken är annars väldigt bra.
Mötet tog alltså drygt två timmar. Minnesanteckningarna som sedan mejlades ut var en knapp A4, med stor text. Önskar att jag stannat hemma och endast tagit del av minnesanteckningarna. Man säger ju att barn tar tid. Jag skulle vilja påstå att föräldrar tar minst lika mycket tid. Har de inget liv?
Stanna hemma nästa gång! Det är en order!
SvaraRaderaLåter som de möten jag brukar gå på. Fast jag lider av problemet att alltid säga jag när jag hör orden: "Finns det någon förälder som..."
SvaraRaderaMen i år har jag övat på orden nä/nej/inte jag/vill inte.
Realisten, jag ska. Jag brukar lyda order. Hade en sträng far så lydnaden är liksom en vana.
SvaraRaderaSingelmamman, de flesta föräldramöten är nog ungefär likadana. Jag säger inte ens nej. Jag är bara tyst och uttråkad.
Och jag som hållit i såå många föräldramöten, har sett många föräldrar som aldrig vågat öppna mun. Fast mer än tre kvart behövde de nästan aldrig ta.
SvaraRadera