Detta är en bild av mitt inre

tisdag 15 december 2009

Dokumentation

Genom åren har jag firat barnens födelsedagar, stått och tittat på luciatåg, körsång, skolavslutningar, luciatåg m.m. Jag har svettats och frusit omvartannat men lett milt, för de är ju så rara. Om detta finns inga bevis. För jag glömmer alltid kameran.


Så när barnen blir större finns det inga bevis på att jag bevittnade dessa viktiga tilldragelser. De får tro mig på mitt ord, men det är det ju inte säkert att de gör. Jag får förlita mig på familjen F.Familjen F vars båda döttrar är lika gamla som mina och ofta med på samma tillställningar.  De fotar och filmar allting och ibland fastnar mina små änglamonster på bilden. Det är ordning på familjen F, vilket jag åker snålskjuts på.

3 kommentarer:

  1. Jag tror att många Ordentliga familjer blir hedrade av fotouppdrag. "Kan du knäppa på dottern, jag glömde kameran" får dem att känna sig speciella, utvalda och ffa- ordentliga.

    SvaraRadera
  2. Hmm... känner igen mig. Som ung fotograferade jag mycket. Sedan la jag av så gott som helt under tiden ungarna var små.... återupptog fotograferandet när digitalkameran gjorde entré.

    Visst finns det foton på ungarna... men det kunde varit betydligt fler... om jag hade skött mig... eller om pappan hade skött sig...

    SvaraRadera