Familjen Messerschmitt del 1

Jag lever i en familj där vi är fyra personer, mig inräknad. Tre av medlemmarna i familjen är besserwissers-messerschmitts. Där ingår inte jag. Här kommer bara ett av de otaliga samtal som utspelar sig i min familj.


Jag och mina två döttrar ska gå över ett övergångsställe.

Den yngsta dottern följer med. Den äldsta står kvar på trottoaren. Långt borta kommer en bil körande. Krypkörande. Den äldsta dottern vägrar gå över gatan. Jag hämtar henne. Följande replikväxling sker:

-Varför gick du inte över vägen?

-Det kom en bil.

-Ja, men den var ju väldigt långt borta.

-Det kom en biiiil.

-Ja, men bilen saktade ju ner när den såg oss.

-Bilen saktade inte ner.

-Nähä?

-Det var chauffören som saktade ner.

Jaha. Vad svarar man på det. Ska inte trötta ut er med hur min yngsta dotter omständigt (eller omständligt, som min mormor säger, och som är ett bättre ord) sedan förklarade hur bilar fungerar. Det gick i alla fall ut på något om olika växlar och att man bromsar samtidigt som man gasar...

Och vad min man svarade när jag berättade denna lilla historia orkar jag verkligen inte gå in på.

Så har jag det hela dagarna. Men jag får skylla mig själv. Jag är inte bortgift utan valde min man mycket medvetet.(Han påstår att det var han som valde mig, vi är inte helt ense där). Och våra barn har jag varit med och fostrat. Till messerschmitts. Men jag älskar dem. Så att det ibland gör ont