Det finns en barnvisa där refrängen går "stor våg, liten våg, vattnet går i vågor". Denna trudelutt tyckte yngsta dottern passade utmärkt att sjunga för mig medan hon ömsom pekade på min byst och ömsom på min fettvalkade mage. Glädjande är dock att bysten var den stora vågen och magvalken den lilla. Men vågigt det är det. Jag håller helt med.
Hahahaha! Gud vad roligt!
SvaraRaderaEhum, tycker kanske inte du då....
Som mina lår då... När Yngsta var liten stod hon bakom mig en sommardag. "Mamma, vad är det du har bak på benen?"
SvaraRadera"Nää, det vetjag inte?"
"Det ser ut som vågor!"
aha...celluliter! hrm