Detta är en bild av mitt inre

måndag 27 december 2010

Statistik

Sjuåringen är bekymrad. Hon vill inte att jag och maken ska skiljas. Vilket vi inte har några planer på för tillfället så jag undrar stillsamt varför denna oro? Det visar sig att ungen är bevandrad i statistiskt tänkande. Hon rabblar upp alla skilsmässor i släkten. Hennes mormor och morfar är ju skilda, likaså deras föräldrar i sin tur. Farmor och farfar är också skilda och farmors föräldrar skilde inte de sig också? Nä, farmors pappa dog när farmor var liten, svarar jag. Jaa, men ändååå, svarar hon. Ja ändå. Vuxna skiljer sig. Men inte vi, inte nu. Vi är för mätta och lata. Men sådant får man inte skoja om med en sjuåring. Så jag avlägger ännu en gång ett äktenskapslöfte. Nu inför min sjuåring. Hon ser betydligt strängare ut än en vigselförättare, men hennes kramar är desto ljuvligare. Min storalilla M. Tänk att vi lyckades få en sådan underbar unge.

6 kommentarer:

  1. Gullunge! Så klart de blir oroliga ibland. Och då är det väldigt lockande att skoja lite med dem....! =))

    SvaraRadera
  2. Åh vilken härlig unge! Och att du lovade igen, stort :) Julkram!

    SvaraRadera
  3. Nej sånt kan man inte skoja om med en sju-åring. Oj, så mycket som kan oroa dom...grattis till en go-unge. Dom är guld värda.

    SvaraRadera
  4. Nej, inte skoja, det är livsviktigt för sådana raringar :-)

    SvaraRadera
  5. Visst är det underbart med en lill-gammal unge i familjen! Har själv en sådan och jösses vad man får kämpa ibland för att inte börja skratta!

    SvaraRadera
  6. Hahhaa, härligt! Här hemma gäller samma löfte till yngsta dvs samma gubbe o bo kvar på samma adress i evigheters evighet.

    SvaraRadera