Så stod jag där i en gympasal med tårar i ögonen. Nioåringen var skolans lucia, vacker, lugn och läste en vers med hög klar röst. Då svämmade mammahjärtat över av rörelse.
Själv var jag rätt ful i den åldern, förpubertal med utstående tänder. Och töntig, med brödernas ärvda kläder och noll koll.
Dottern är däremot är vacker och inte töntig alls, bara en aning egensinnig. Vilket bara är bra. Mycket bra.
Åh, dessa tårar när mammahjärtat är så lyckligt! :-) Jag kan bevara hemlisar som Egyptens mumier, maila bara :-)) KRAM!
SvaraRaderaJa, det är bra! Jättebra!
SvaraRaderaUnderbart med dessa mammatårar :)
Visst är det härligt
SvaraRaderatöntig vet jag inte om du var och du hade en otrolig fin örntröja (tror jag det var)med massor med glitter...
SvaraRadera