Detta är en bild av mitt inre

måndag 7 mars 2011

Nu straffas jag för min empatilöshet

I går beklagade sig några bekanta om sina krämpor. Det var domnade fötter och värk och teorier om hur och varför. Jag blev genast akut uttråkad. Och mumlade att själv var jag ju mer eller mindre halvdöd. Hade kanske bara 40 år kvar till döden, om ens det. Vilket liksom fick just det samtalsämnet att stanna av.

Elaka Tant Grön. Och i morse kom så klart straffet. Jag hade ledvärk och detgamalskitskadadeknäetvärk. Det värsta var väl inte det, utan att jag berättade detta för min man och förväntade mig att han skulle lyssna. Vilket han också gjorde och även han pratade om sina egna små åkommor. Jaha. Över en natt blev vi totaltråkiga. Snart kommer vi att prata om utseende på avföringen, spå väderomslag med våra knakande kroppsdelar, kanske kommer jag att börja använda bäddjacka, tycka att det drar överallt där just jag sitter, dricka hemgjorda örtdekokter o.s.v.

Men visst. Det är ju bra att vi har något att tala om. "Vi kan inte längre prata med varandra", brukar ju ofta annars anföras som skäl till skilsmässa. Det är ingen risk härhemma. Om våra vanliga samtalsämnen så som husetbilenbarnenjobbet tar slut så har vi ju detta med krämporna att ta till. Det är lite fint att ha någon att vara tråkig ihop med. Riktigt fint faktiskt.

11 kommentarer:

  1. Vill Tant att jag sveper filten om benen på Tant????
    :)

    SvaraRadera
  2. Det är superfint att ha tråkigt ihop. Faktiskt.

    SvaraRadera
  3. Djävlar vad avis jag blir nu.

    SvaraRadera
  4. Hahaha!!! Jag veeeeet. I bland blir jag så trött på mej själv så att jag inte orkar med mej!! Mina stackars anhöriga som får ta all min klagan :( På en smärtklinik jag gick på ville de att jag skulle gå i grupp.
    - Varför, blev den givna frågan. Jag godtog inte någon förklaring utan svarade att:
    - Jag hatar sjuka människor!!!
    Snacka om att kasta kniv i gummibåt!!
    Fast nu är jag väldigt intresserad av folk som gjort den operation som jag ska göra på torsdag, tycker inte om operationer, inte ens små ena!! Och den här räknas som stor...gulp!

    SvaraRadera
  5. Med stigande ålder förändras ens beteende...och tillstånd!
    Bara att hänga med!

    SvaraRadera
  6. Av samma anledning har jag slutat gnälla om mitt arsel på bloggen - fast värken håller på att ta livet av mig :-( Men hemma får dom nog lyssna, det ingick ju i paketet, eller hur! ;-) Morgonkram

    SvaraRadera
  7. Ja här gnälls det för fullt..även om ingen kanske lyssnar sådär ingående som man velat. Ungefär som när blivande maken beskriver sin avföring,lagom spännande liksom *L*

    SvaraRadera
  8. Tack för tipset på samtalsämne. Ska genast fråga maken hurdan hans avföring var imorse!

    SvaraRadera
  9. Hahhaa, mitt i prick som vanligt :)

    SvaraRadera
  10. Å vad jag gillar dej! Du har just skapat ett leende i mitt vinterbleka trötta fejs.

    SvaraRadera