Vissa kritiker tyckte att boken saknade barnfokus. Jag tänker att det är för att kvinnor skrivit boken. Då ska det vara barnfokus minsann. Jag är tveksam till om samma kritik uppkommit om det var ett gäng män som skrivit boken. Men jag vet inte.
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. (Notering till mig själv, bli icke litteraturkritiker) Vet inte riktigt vad syftet med den är. Kanske att stärka kvinnor som vill skilja sig. Kanske en kritisk skrift angående kärnfamiljsgeggan. Men när någon verkligenvilltalaomförmighurdetääär med sakerochting, då slår jag en aning bakut
Några av skribenterna använder sig av ordet barnfri. Att de under de barnfria veckorna kan jobba mer. Festa mer. Vila mer. Då tänker jag på min vän A.
A har två barn. Hon lever inte längre med barnens pappa. Som det förmodligen är för de flesta när man tar beslutet att skiljas åt, så är det själsligt nödvändigt. Inget man gör i en handvändning direkt. A har sina barn boende hos sig varannan vecka. Hon avskyr ordet barnfri. För hon ser sig som mamma jämt. Vart barnen än bor. Och hon längtar. Längtar så att det gör ont, efter sina barn, när de inte är hos henne.
Om hon skrev en bok om att skilja sig, då skulle jag vilja läsa den. Tror att den skulle vara rätt så nyanserad. För ibland så måste par skilja sig. Det gör ont. Ibland måste mammor och pappor längta efter sina barn och barnen efter sina föräldrar. Det gör ont. För så är livet. Ibland gör det ont. Livet är inte alltid Happy Happy. Men man överlever. För att man hoppas/vet att de ljusa stunderna finns där. Någonstans bakom de mörka molnen.
Jag har inte läst boken så jag kan inte uttala mig. Känner inte för att läsa den heller om jag ska vara ärlig. Den har dels varit för hajpad och dels handlar den om något som faktiskt inte intresserar mig det minsta.
SvaraRaderaDock tycker jag att du har en poäng i det här med att barnfokus antagligen aldrig tagits upp om den skrivits av ett gäng män...
På ett sätt kan man kanske tycka att barnen ändå ska känna sig önskvärda när föräldrarna slåss om dom. Jag hörde om en familj där ingen av föräldrarna ville ha barnen!
SvaraRaderaDet finns säkert många familjer där kvinnan gärna skulle vilja ta steget att skilja sig men inte vågar riktigt. Då kanske en sån här bok kan ge dom lite styrka.
Men jag har inte läst boken, bara hör ntervjuver och debatter på radio och tv om den.
Det finns väl ingen som är lycklig i en skilsmässa, varken barn eller vuxna. Däremot kan det vara en slags befrielse för barnen att slippa se sina föräldrar gräla och vara olyckliga.
SvaraRaderaHar inte läst boken, det är min egen mening.
Mina föräldrar skiljdes när jag var nästan vuxen, men det är fortfarande konstigt ibland.
Har inte läst boken. Men har ju min egen verklighet att beskriva. Jag är en mycket bättre människa nu. Och vi, jag och barnens pappa klarade helt enkelt inte av att leva ihop. Nu har vi en bra relation. Men jag hade aldrig varit där jag är idag om jag fortsatt att vara gift. Jag tror att boken kan, utan att jag alltså läst de den, vara ett stöd för kvinnor. Och att man faktiskt får njuta av ensamhet. Och krav, egna kanske mest. Ska inte skriva en roman nu, men jag är helt övertygad om att barnfokus hade inte ens diskuterats om skilda män skrivit boken.
SvaraRaderaTack för ordet.
Noll koll vad gäller boken, men barnfri? Det är man väl inte så länge de eller jag lever?
SvaraRaderaBarnfri, jag skilde mig och lämna gubevars mina barn hos pappan...Vilket var av olika skäl, bl.a hans ekonomi var mycket bättre, de kunde gå kvar i skolan, bo kvar i huset osv. Då var man inte varannanveckasmamma. Man var varannanhelgmamma och varannantisdagskvällmamma. Barnfri? Ja, men långt ifrån frivilligt sådan. Varenda sekund gjorde ont och var fylld av längtan och samvetskval. Det är många år sen, men smärtan, den är lika stark än idag! Hur orkar man njuta av att vara barnfri? Längta efter det???
SvaraRaderaSamtidigt tror jag det kan vara bra med en motvikt till eländesskildringarna av skilsmässor. Jag blev avgjort lyckligare och en bättre mamma av att skiljas. Visst längtade jag varannan vecka men jag kunde också ha lite mindre dåligt samvete.
SvaraRaderaÄr oxå "barnfri" från de stora barnen varannan vecka.. o hade jag kunnat önska så hade jag helst haft dem hos mej jämt och ständigt. Men det är av ren och skär egoism.. Så sant att man separerar av en orsak och det finns oftast inget annant alternativ, och det gör ont. Och längtan efter barnen finns hela tiden där och man kommer inte ifrån tankarna att trots allt så känns det som att man även valt bort dem halva deras uppväxt. Såna tankar gör ont...
SvaraRaderaJag har inte heller läst boken men nu blev jag sugen på att göra det. En skilsmässa behöver inte vara ett misslyckat förhållande, bara ett avslutat, tidigare lyckat, förhållande.
SvaraRaderaOch jag vet, att man som förälder, absolut kan njuta av barnfri tid!
Jag har inte heller läst boken men spontant undrar jag över varför dessa kvinnor stannade kvar så länge att dom hann bli så hysteriskt olyckliga. Jag har skilt mig en gång och det var hemskt. Även för mig kom en slags smekmånad men jag är inte minsta stolt över den. Jag konstaterade att jag gillar vardagen bättre. Tjäna pengar, synas, utveckla sig själv inte sjutton förstår jag varför man skriver den här boken. De flesta skulle nog behöva en som tog upp och hjälpte till med varför det blev så tomt inombords.
SvaraRaderaMen man väljer ju själv vad man läser och den saken är klar att jag skulle nog fundera en del över varför inte jag kände så där.
Ha det gott ,nyfiken blev jag måste nog låna den
När man säger barnfri så låter det som barnen var en belastning som man vill vara fri från. Så jag har alltid sagt barnlös. (de jag pratar med vet ju att jag har barn och förväxlar det inte med det andra barnlösa man kan vara)
SvaraRadera