Detta är en bild av mitt inre

torsdag 2 februari 2012

Funderingar

Jag sitter på ett tåg. I min närhet sitter 4 kvinnor av somaliskt ursprung (tror jag). De pratar ett språk jag inte förstår. Mycket och intensivt. Det är som en ljudmatta. Mitt i en mening, på detta för mig obekanta tungomål, säger den ena kvinnan "jag orkar inte" och fortsätter sedan prata på sitt modersmål igen.

Så intressant. Jag orkar inte. Varför kom just de orden på svenska? Kanske finns det inte ord för "jag orkar inte" på hennes språk. I det land hon kommer ifrån kanske man måste orka. Om orden "jag orkar inte", inte finns, då är det ju en företeelse som inte finns, eller i alla fall aldrig benämns.

Precis som det påstås, att ordet lagom endast finns på svenska.

Och jag, som älskar ord. Som tror att vårt språk hjälper oss att forma vem vi är. Jag sitter här och funderar över varför jag inte blev professor i lingvistik. Vad härligt smalspårig och förmodligen lycklig i mitt arbetsliv jag varit då. Tråkig kanske, men lycklig.

2 kommentarer:

  1. Men nu är du inte tråkig iallafall!

    SvaraRadera
  2. Nej men nu förstår jag inte? Varför skulle du vara lycklig då speciellt som du säger att det verkar tråkigt. Kan jag höra en liten martyr? Om jag har ett tråkigt jobb kan jag gnälla och andra kan tycka synd om eller är det kanske en dröm som du drömt men aldrig uppfyllt. Sen kan jag säga personligen. Jag tycker om att ha tråkigt inte jämt men gud så härligt det känns när det väl blir kul

    SvaraRadera