Detta är en bild av mitt inre

tisdag 28 februari 2012

Männsika, bli nöjd!

Så pratar jag med en fin vän. Hon har slitit mycket i sitt liv, det har satt spår i hennes kropp. Hon har två fina ungar, men som har lite bekymmer med hälsan. Ekonomin går sällan ihop. Hon berättar att det hon önskar mest, är ett jobb som kan försörja henne och hennes barn. Att barnen får vara friska. Att hon själv får vara frisk. Och att hon ska kunna bo kvar där hon bor just nu. Enkla önskningar. Tycker jag.

Och så skäms jag. Över mig själv. För det hon önskar, det har jag. Ändå är jag inte nöjd. Längtar efter annat. Något annat. Vet inte bara vad. Tänk om jag bara kunde vara nöjd. För en gångs skull.

söndag 26 februari 2012

Heta linjen för vuxna

Minns ni Heta Linjen? Hur man som liten/yngre ringde ett nummer och ropade ut hallå. Hade man tur fanns det andra på linjen som man kunde prata med. Vissa var roliga, andra helt ointressanta. Ibland stämde man träff. Utan föräldrarnas vetskap. De förstod farorna. Vi struntade i dem.

Bloggvärlden är lite likadan. Vi ropar ut hallå i cybervärlden. Och får ibland svar. Roliga och mindre roliga. Ibland stämmer vi träff. IRL.

Jag hamnade på en sådan träff i går. Övertalad av fru Venus. För det är svårt att säga nej till fru Venus. Hennes värme omfamnar de som kommer i hennes närhet. Hon sprider små presenter, roliga anekdoter och god vilja omkring sig. Fina Venus.

Tänker inte rabbla upp de övriga som var där. Kan bara säga att Cicci Realisten var ännu snyggare i verkligheten. Och längre.

Hoppas de alla fick en trevlig efterfest. På den gick jag inte. Någon måtta på att vara social får det ändå vara. Jag är ju trots allt en kärring. Nästan i alla fall.

fredag 24 februari 2012

Till er alla

Av hela mitt hjärta önskar jag er alla en riktigt fin helg! Med lagom dos vila, umgänge, kärlek mat och valfri dryck.

Ha det bäst!


Vit månad?

Många i bekantskapskretsen har en vit månad. En alkoholfri månad. Undrar just varför de valt februari? Den kortaste månaden på året...

Fast i år, är den ju en aning längre. Hahaha.

Do you feel again me?

En gång har vi setts, Venus och jag. En gång har vi setts, fast flera dagar på raken, om ni förstår vad jag menar.

Då var jag lönnfet. Men brunbränd och avslappnad. Nu är jag nästanheltfet, likblek, vintertröttgnällig och med narig nos. Undrar om hon känner igen mig?

torsdag 23 februari 2012

Ännu en vardag

Saker jag borde göra:
  • Städa
  • Åka till pyttestaden en mil bort och fixa några inköp
  • Jobba. Har fått lov av chefen att jobba hemifrån i dag, behöver läsa massa facklitteratur.
  • Ordna någon sorts lunch till döttrarna och äldsta dotterns BFF
  • Ta med döttrarna till ishallen så att deras sportlov innehåller någon sport i alla fall
Saker jag vill göra:
  • Ligga i sängen och tycka synd om mig själv medan jag läser en spännande bok och äter godis utan att bli störd
Saker jag gör:
  • Hasar runt i mysdress, nyser och snyter mig oavbrutet
  • Läser en halvdålig deckare
  • Tvättar
  • Förfasar mig över hemmets förfall och mitt eget
  • Blir störd av rastlösa ungar
Jaha. Ännu en dag i mitt vardagliga vardagsliv. Hur sin vardag ut i dag?

tisdag 21 februari 2012

Jag vill...

  • Slippa vara förkyld.
  • Resa till ett varmt land.
  • Bo på hotell en helg i den stora staden, trots att det är totalt oekonomiskt och onödigt eftersom det finns ett gäng sängar där som jag skulle kunna få sova över i. Men jag längtar efter stärkta lakan och hotellfrukost.
  • Komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Och genomföra det.
  • Alternativ till punkten ovan. Vara nöjd med det yrke jag har.
  • Att min mentor ska besegra cancern som återigen knaprar på hennes kropp.
Ja och så vill jag så klart vinna pengar, att det ska bli fred på jorden och att ingen ska svälta och en massa annat som jag inte orkar rabbla upp.

Vad vill du?

Barnfri?

Så har jag då läst den (i DN) omdebatterade boken Happy Happy. En bok med samlade texter om hur nöjda kvinnorna som skrivit den är med att ha skilt sig. Jaha. Bra för dem. Att de är nöjda.Jag tänker att om de inte varit nöjda, om de ångrat sitt beslut på något sätt, då hade de inte medverkat i boken.

Vissa kritiker tyckte att boken saknade barnfokus. Jag tänker att det är för att kvinnor skrivit boken. Då ska det vara barnfokus minsann. Jag är tveksam till om samma kritik uppkommit om det var ett gäng män som skrivit boken. Men jag vet inte.



Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. (Notering till mig själv, bli icke litteraturkritiker) Vet inte riktigt vad syftet med den är. Kanske att stärka kvinnor som vill skilja sig. Kanske en kritisk skrift angående kärnfamiljsgeggan. Men när någon verkligenvilltalaomförmighurdetääär med sakerochting, då slår jag en aning bakut

Några av skribenterna använder sig av ordet barnfri. Att de under de barnfria veckorna kan jobba mer. Festa mer. Vila mer. Då tänker jag på min vän A.

A har två barn. Hon lever inte längre med barnens pappa. Som det förmodligen är för de flesta när man tar beslutet att skiljas åt, så är det själsligt nödvändigt. Inget man gör i en handvändning direkt. A har sina barn boende hos sig varannan vecka. Hon avskyr ordet barnfri. För hon ser sig som mamma jämt. Vart barnen än bor. Och hon längtar. Längtar så att det gör ont, efter sina barn, när de inte är hos henne.

Om hon skrev en bok om att skilja sig, då skulle jag vilja läsa den. Tror att den skulle vara rätt så nyanserad. För ibland så måste par skilja sig. Det gör ont. Ibland måste mammor och pappor längta efter sina barn och barnen efter sina föräldrar. Det gör ont. För så är livet. Ibland gör det ont. Livet är inte alltid Happy Happy. Men man överlever. För att man hoppas/vet att de ljusa stunderna finns där. Någonstans bakom de mörka molnen.

måndag 20 februari 2012

En övning inför framtiden

Äldsta dottern ska sova över hos sin bästis. Det gör hon så fort tillfälle ges, eller så sover bästisen här. De är BFF. Best Friends Forever. Varför nu man ska använda engelska uttryck, men det är väl åldern. Prepubertalåldern.
Jag skickar ett sms. "Är allt bra? Älskar dig."
Hon svarar "Ja, hur så?"
Jaha, någon försöker vara lite självständig. Öva mamma inför vad som komma skall, om några år.
Efter en stund kommer ett nytt sms "Jag älskar dig. Puss."
Hon har visst övat klart. För den här gången.

lördag 18 februari 2012

Jag är en av Pavlovs hundar

Pavlov, ni vet. Han som kom på att om man ringer i en klocka och samtidigt ger hundar mat, då kommer till slut hundarna att dregla bara de hör den där klockan, trots att en matbit inte finns i sikte. Betingade reflexer.
Bild lånad från nätet


Hela jag är en betingad reflex.
Om någon säger fredag, då tänker jag genast på vin.
Om någon säger Melodifestivalen, då tänker jag på chips.
Om någon (på arbetet) säger möte, då tänker jag på kafferast.
Om någon eller något tråkar ut mig (vilket händer väldigt ofta) då tänker jag på snus. Eller jag vet inte ens om jag hinner tänka, öppnar bara dosan och byter ut begagnat nikotin mot nytt.
Om någon säger motion, då tänker jag bara nejnejnej. Eller på att jag vill sova.

Har du någon betingad reflex?

fredag 17 februari 2012

Saker som är bra

Den enda radio som lyckas fånga radiovågor i vårt kök är den här finingen från typ- 60 talet. Ingen modern radio fungerar i vårt kök, men den här gör det!
Det har ju varit ett gäng minus utomhus den sista tiden. Trist med tanke på att jag inte gillar vintern. Men lite bra, eftersom jag köpt ett par väldigtdyra vinterskor och det var en god investering. Har inte fryst alls. I alla fall inte om fötterna.

För övrigt önskar jag er alla en finfinemang helg!

Fattig men överlever

Det var längesedan detta hushåll fick ut två hela månadslöner. Den yngsta dottern har varit sjuk hur mycket som helst. Förkylningarmagsjukaochöroninflammation har avlöst varandra. Om man inte fick viss ersättning för att vara hemma med sjukt barn då hade vi varit utblottade vid det här laget. Nästan i alla fall.

Så jag svär över den tomma plånboken, samtidigt som att jag är tacksam över att bo i ett land där i alla fall inte alla skyddsnät trasats sönder. Men det kanske bara är en tidsfråga. Med tanke på regeringens inställning till människor utan kapital. Håhåjaja.

tisdag 14 februari 2012

Det här med allahjärtansdag..

Jag är lite skeptisk till alla dessa dagar då något särskilt ska firas. Hjärtan, mammor, pappor, monster. Jag ser det mest som en chans för handeln att kränga extra mycket choklad, blommor och krimskrams.

Att bara en gång om året säga att man älskar känns lite futtigt. Jag älskar min familj varje dag. Och säger det varje dag. Nästan.

Men om jag skulle få en vacker blombukett i dag, då kanske jag ändrar min inställning. Men bara kanske.

Firar du Alla Hjärtans dag?

måndag 13 februari 2012

Är det fel på fåglarna?

Fåglarna sjungkvittrar i träden som om våren redan vore här. Själv fryser jag och ser snö och is vart jag än vänder blicken. Är fåglarna ovanligt optimistiska i år? Eller är det jag som är som vanligt, pessimistisk?

lördag 11 februari 2012

Göteborgshumor

Så ser vi på melodifestivalen, jag och döttrarna. Maken har lyckats smita undan.

Äldsta dottern - Ulrik, han är alltid glad.
Den uttråkade modern - ????
Yngsta dottern - Ja, han är alltid munter!

Jaha, så har göteborgshumorn kommit till vårt hem.

Att se framåt

Ja, det har ju varit lite negativa tongångar (igen) från den här tanten. Vinter, våldtäkt och död. Jag är väl ingen feelgoodbloggerska direkt..

Men. Här är en lista på saker jag ser fram emot:

  • Om några veckor ska jag få träffa fru Venus. Någon som vet en bra lunchresturang i Stockholm med god mat och som har rum för massa pladder och gärna serverar alkohol mitt på dagen?
  • Våren. Fåglarna är smartare än vad jag är. De kvittrar om att våren kommer. För de vet, i motsats till mig själv, att våren kommer, varje år. Men jag har bestämt mig för att tro på fåglarna. Deras art har levt längre på jorden än min.
  • Gotland. När våren väl har kommit, då ska jag få nöjet att tillsammans med min familj besöka Gotland i några dagar. Våra värdar kommer att vara en annan familj, som är så där genomtrevliga och braiga.
Ja, det var väl det. Ingen lång lista direkt. Men ändå en lista.

Jag skulle bli ledsen om han dog

Under den senare delen av tonåren hade jag och mina vänner ett uttryck, "jag skulle bli ledsen om han/hon dog."
På detta sätt beskrev vi våra känslor för en viss person. Alltså, personen var inte särskilt viktig i våra liv men vi hatade honom/henne inte heller.
Tonårstiden. Tiden när vi vred och vände på varenda känsla och olika relationer kunde ältas i det oändliga. "Jag skulle bli ledsen om han dog."
Tonårstiden. Då vi var odödliga och ingen av oss upplevt den förlust som det är att förlora en människa till döden.
Nu lever vi i yngremedelålderstiden. Här står vi nu en aning tilltufsade och ödmjuka inför livet. Ödmjuka för vi vet att livet är dyrbart. På en sekund kan det tas ifrån oss. På en sekund kan det tas ifrån någon vi tycker om.
Att tillvaron hänger på en skör tråd, det orkar jag inte alltid tänka på. Men ibland slår det mig. Och då håller jag om mina nära. Hårt, hårt.

fredag 10 februari 2012

Hur du undviker våldtäkt.

Tänkvärt. För män. Och det är ju de, som ska undvika att våldta!

onsdag 8 februari 2012

JAG HAAATAAAR VINTERN!!!!

Ok. Jag ville bara få det sagt.

tisdag 7 februari 2012

Vad är det för feeel på mig??!!

Har haft ont i magen i ett par dagar. Krampont och jävligtömtont. Vet inte varför. Har hursomhelst inte velat äta så mycket. Och det gör ju inget, eftersom jag har en del reserver att ta av...

Nu mår jag bättre. Då tycker jag att min kropp borde bli sugen på fisk. Lättsmält och bra. Kanske lite grönsaker, för att det är typ nyttigt. Men nejdå. Inte den här kroppen inte. Jag blir sugen på:

Smågodis.
Whisky.
Läsk

Jag har dock inte ätit eller druckit något av detta. Men det beror inte på god karaktär eller självbevarelsedrift. Det beror på att jag varit för lat för att gå till affären och för att jag måste skriva klart en artikel och det vill jag göra utan alkohol i huvudet.

Det är något allvarligt fel på mig. Men jag vet inte vad.

Undrar när jag får sparken?


Frispråkig. Säger vad jag tänker innan jag tänkt efter. Förmodligen lite besvärlig i bland. Det är jag.

Så skulle jag och en kollega skriva en rapport som sedan skulle mejlas till chefen. I mejlet med bifogad text skrev vi:

Vi har gjort oss fina för din skull. Och så skickade vi med denna bild.

Jag undrar när jag får sparken.

söndag 5 februari 2012

Vilken Facebooktyp är jag?

Några ställde en fråga i det förra inlägget. Vilken FB typ jag är. Jag är av den bästa sorten. Så klart.

lördag 4 februari 2012

Facebook typerna

Ni som har FB, har mött dem. De olika FB typerna.

  1. De som alltid berättar vad de gör. Dricker kaffe, städar, bajsar. Sååå ointressant!
  2. De som skriver om hur många mil de sprungit, hur glänsande rent de har hemma, vilka fantastiska kulinariska upplevelser de åstadkommit i köket m.m.Uppdateringar som får oss andra dödliga att må illa, känna avundsjuka och börja fundera på om mytomani är en sjuka som sprider sig.
  3. De som alltid har sjuukt mycket att göra. Som är såå upptagna. Men de har alltid tid att berätta om sin förträfflighet på FB...
  4. De som gnäller. Som har ont, är sjuka, ledsna, har sjuka barn, som alla är dumma mot och som känner sig totalt oförstådda. Tråååkiiiigt.
  5. De som är positiva. Men sällan med egna ord, utan de kopierar glada citat från när och fjärran, gärna illustrerade med en bild på söta djur, änglar eller solnedgångar. Tänk själv, människa, tänker jag då.
  6. Släkt med ovanstående är de som skriver uppdateringar som påminner om kedjemejl. "Om du älskar dina barn, kopiera detta och lägg som status." Ok. Om jag har något fint att säga till mina närmaste, då säger jag det till den/de det gäller. Jag meddelar dem inte via min FBstatus om mina varma känslor.
  7. Stalkers. De som aldrig säger ett ljud om sig själva men följer andras liv med stort intresse.
  8. Vännerna. De som både gnäller, är positiva, berättar ointressanta saker och spännande. Som kan beskriva essensen av sitt liv med några få rader. De som är så där braiga.
 Vilken FB typ har jag missat?

fredag 3 februari 2012

Men faen..

Jag tänkte skriva om boken Happy Happy, som jag har läst, och som varit omdebatterad (i DN) och så borde jag skriva klart min artikel för den lillalilla tidningen och sedan finns det överfulla tvättkorgar att ta hand om och förmodligen borde jag höra av mig till lite släkt och vänner och sedan finns det väl massa andra bordenochmåsten.

Men, nu sitter jag här och är mätt. Middagsmätt. Enarbetsveckairyggentrött. Familjensamladnöjd. Och kastar både tankar, borden och måsten över axeln. Tänker ta några timmar ledigt nu.

Ha en finfinemang fredagskväll, alla ni därute, i cyberrymden. Kram.
 


torsdag 2 februari 2012

Fler funderingar

Ja, inte vet jag. Jag som lever i kärnfamiljsgeggan. Den senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen stött på skilda föräldrar med gemensam vårdnad, dessa varannanvecka föräldrar som har bekymmer med att ordna barnvakt till sina barn. Alltså, man har sin barnvecka men måste resabortpåjobb eller är bjuden på något roligt evenemang. Och i stället för att kolla, det som för mig verkar det mest naturliga för barnet, om den andra föräldern kan träda in, så dammsuger man barnvaktshjälp bland släkt och vänner i stället.

Jag menar, man kan väl kolla med den andre föräldern i alla fall. Om man nu är pratbara med varandra förstås, vilket ju tyvärr inte alla är. Men att så in absurdum hålla på sina veckor, det måste väl ändå vara att ha rent vuxenfokus i stället för fokus på det viktigaste, barnet.

Men som sagt. Inte vet jag.

Funderingar

Jag sitter på ett tåg. I min närhet sitter 4 kvinnor av somaliskt ursprung (tror jag). De pratar ett språk jag inte förstår. Mycket och intensivt. Det är som en ljudmatta. Mitt i en mening, på detta för mig obekanta tungomål, säger den ena kvinnan "jag orkar inte" och fortsätter sedan prata på sitt modersmål igen.

Så intressant. Jag orkar inte. Varför kom just de orden på svenska? Kanske finns det inte ord för "jag orkar inte" på hennes språk. I det land hon kommer ifrån kanske man måste orka. Om orden "jag orkar inte", inte finns, då är det ju en företeelse som inte finns, eller i alla fall aldrig benämns.

Precis som det påstås, att ordet lagom endast finns på svenska.

Och jag, som älskar ord. Som tror att vårt språk hjälper oss att forma vem vi är. Jag sitter här och funderar över varför jag inte blev professor i lingvistik. Vad härligt smalspårig och förmodligen lycklig i mitt arbetsliv jag varit då. Tråkig kanske, men lycklig.

onsdag 1 februari 2012

Att skaffa sig ett liv

Under en kort period i mitt liv var jag timvikare på ett behandlingshem för ungdomar med psykosociala problem (det var så målgruppen beskrevs). Jag jobbade där dels av intresse (faktiskt!) men också för att dryga ut den skrala kassan som student. En kassa som jag sedan hade roligt för. Ölölfikaöldiscodansfika, ja sådant som känns lockande när tentastressen är tung.

Hursomhelst. Vår uppgift som personal var bl.a. att erbjuda ett tryggt dygnetruntboende, få ungdomarna att komma in i rimliga rutiner. Detta innebar en del tjat från oss vuxna. Om attkommahemitid, hållaordningpåsinagrejer m.m. Några av ungdomarna skrek då "SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAAN! Jag tolkade detta som att de trodde att det roligaste vi visste var att tjata och att vi när vi lämnade vårt arbetspass satt ensamma i en lägenhet någonstans och inte gjorde någonting.

Det hade varit en aning omoget att svara en skrikande ungdom "Jag har ett liv, ett dansande festande liv, som jag gillar och det är därför jag är här, för att få pengar till öl". Så det gjorde jag så klart inte. Men tänkte ibland, det gjorde jag.

Numer är det sällan någon som skriker att jag ska skaffa mig ett liv. Nu, när jag verkligen skulle behöva den uppmaningen. Kanske skulle höra om de behöver en timvikarie på närmaste ungdomshem..